kontrolleradgalenskap

Galenskapen kontrolleras med hemlängtan och tvång.

Så är man i Småland hos släkten och tvingas vara social. Jag är inte speciellt förtjust över detta - alls.
Jag är nyss och firat min farmor som fyller år idag, det var jobbigt. Mycket folk, mycket prat och det där tvångssociala som jag verkligen hatar.
Jag har inte speciellt mycket gemensamt med släkten på den sidan utom gener. De är för perfekta och samhällsnormaliserade med sina hus, partner, jobb, barn och sin friskhet. Jag unnar dem det förvisso, men jag känner mig verkligen malplacerad i denna skara för jag kan inte relatera till deras liv.

Jag lider av grav hemlängtan redan efter 24 timmar här.
Jag kan inte slappna av här, får svårt att sova, ångest och så vidare.
Att träffa kusinbarnen har mist sin charm, tyvärr.
Men, jag får stå ut i cirka ett och ett halvt dygn till, sen kör morsan mig hem till Göteborg. Till lugnet i min lägenhet, till min säng och min egen dator, till mina skivor och gymmet.
Hem till asocialismen.