kontrolleradgalenskap

I morse var jag lite nervös för kvällens framträdande i foajel på Stadsteatern med Inre Rum.
Sen övergick dock nervositeten i en sjuhelvetes ångest som dock inte har med föredraget att göra. Jag har gjort det förr, jag börjar nästa bli van, det är inte det.
Jag hade ångest i går också, rätt rejält och lyckades inte somna förrän efter 03 nån gång. Detta trotts att jag hade tagit lugnande för ångesten och senare även insomningstabletter för att få sova.

Jag vet inte exakt vart ångesten kommer ifrån, delvis kan det ju givetvis vara lägenhetskontraktet som spökar men inte bara det. Just nu känns det som om jag inte riktigt vet vad som händer med mitt psyke. Psyket och jag är inte helt integrerade för tillfället.

Jag vill absolut inte ställa in i kväll. Men det är klart skulle det vara så att jag krälar på golvet och hyperventilerar en halvtimme innan jag borde sticka, så har jag inte direkt något val.

Sånt här går över det också, men just nu är det en evighet.