kontrolleradgalenskap

Jag har levt två liv.



Ett som mer eller mindre psykiskt frisk och ett nuvarande som psykiskt sjuk.

Innan jag insjuknade på allvar fungerade saker rätt bra, jag läste på universitetet, umgicks med vänner som jag fann efter en tids socialt ointresse. Jag städade och tvättade en gång i veckan, jag gick långa promenader och var normalviktig. Jag läste mängder av böcker, både kurslitteratur och skönlitteratur.

Men jag lever ett annat liv nu. Ett liv där jag är nöjd om jag dammsuger en gång i månaden, ett liv där medicinintaget på morgonen utgör grunden för min existens. För utan medicinerna funderar ingenting, det har jag lärt mig nu. Mediciner och stillasittande har gjort mig överviktig och det är mycket svårare att komma utanför dörren. Det kan ibland ta en halvtimme för mig att komma ut, även om jag bara ska till Konsum. Detta för att jag måste bestämma vilken jacka jag ska ha och vilka skor. Jag måste också i förväg bestämma vad jag skall handla. Allt måste planeras för spontanitet gör mig orolig.

Koncentrationen har jag tappat och jag blir glad om jag kan läsa ett kapitel i sträck nu mera.

Ett tag kände jag absolut inte igen mig själv. När jag gick från att vara universitetsstudent till att vara psykiskt sjuk och sjukskriven, tappade jag bort mig själv och blev väldigt deprimerad. Jag tappade min identitet.

Det tog flera år att försöka skapa ett nytt jag, men skrivandet hjälpte mig mycket i processen.

I dag kallar jag mig "skribent" och skrivandet är en stor del av mig.

Inom psykiatrin talas det om "återhämtning", men det innebär inte att man blir som förr, för det blir man aldrig om man har en svår psykisk sjukdom. Man måste hitta nya vägar, nya sätt att tackla sin existens för de gamla stigarna har växt igen och försvunnit.