I ärlighetens namn

Ja, vad ska jag med denna blogg till om jag inte är ärlig i den?
Den frågan väcktes efter en pratstund med klarsynt vän.

Jag mår inte så bra just nu, men jag har mått så här förr och troligtvis går det över förr eller senare.
Det är någon form av rastlös melankoli skulle man kanske kunna säga.

Anledningen till att jag är tveksam till att vara ärlig här i bloggen, är att flera vänner och dessutom min mor läser den.
Jag vill ju inte oroa folk, men kanske är ärlighet bättre än tystnad?
Fick just sms av en vän som läst föregående inlägg, jag svarade på det första och nu sitter jag här och borde svara på det andra för att visa att jag bryr mig tillbaka. Men, jag känner mig lite handlingsförlamad och dessutom är telefoner verkligen inte nått jag vill använda just nu. Det är svårt att förklara.

Ha överseende med mig nu och ett tag. OM jag inte svarar, eller har stängt av telefonen, så är det för jag inte riktigt orkar vara nåbar via telefon.
De flesta av mina vänner har mig på msn, morsan också, det är av nån anledning lättare för mig att använda msn än telefoner och sms. Jag blir inte lika stressad av msn, så snälla ring inte.


Det har inte "hänt" nått, jag har mina upp och nedgångar helt enkelt.


Kommentarer
Postat av: Nils

Jag förstår precis vad du menar, både med vårdepp och hur jobbiga telefoner kan vara.

2009-05-31 @ 01:59:29
URL: http://www.domm.se
Postat av: alex

Jag har full förståelse för din situation, ur egen erfarenhet. Var bara som du är, det är det bästa och helt helt OK. Du är en inspiration för andra när du är som du är också, tänk på det.

2009-06-01 @ 11:38:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0