Grattis Gyllenkroken!
Gyllenkroken har under veckan 20 års jubileum och detta har man firat hej vilt med olika aktiviteter! Föredrag och kändisbesök, fest, trolleri och poesi!
Gyllenkroken är det aktivitethus som jag besöker ibland, där även Inre Rum finns och det var folk på Gyllekroken som först kläckte idéen till Inre Rum.
Gyllenkroken har också det korttidsboendet där jag bodde några månader då jag var bostadslös för 3,5 år sedan.
I många år har Gyllenkroken haft en väldigt stor betydelse för väldigt många människor och jag hoppas verkligen att verksamheten kommer att fortsätta i samma fina anda i många många år till!
I går hade jag tänkt ta mig till Gyllenkroken och bevista detta jubileum.....men, jag kom aldrig iväg.
Jag har på sistonne varit än mer lättstressad än vanligt, något känsligare och en aning förvirrad. Det är nog ingen större fara, jag klarar mig men det är tufft ibland.
Att gå i teriapi en gång i veckan tar kraft. Det är inte bara att babbla lite i 50 minuter och sen glatt gå där ifrån.
Det är mer som att gräva i sitt inre med en rostig sked, det går rätt trögt ibland och är inte helt ofarligt.
Som tur är har jag en bra psykolog, annars skulle jag inte fortsätta. Min psykolog utgår inte från någon mall han lärde sig i utbildningen, utan från den person han möter och det är precis så man bör göra. Han kommer med åsikter och förslag ut ifrån både sin utbildning och de erfarenheter han har och precis som han ibland påpekar, så är terapi ett möte mellan människor.
Jag utmanas ibland, det kan vara obekvämt att gå i terapi, men det bör det nog vara om det ska ge resultat.
Precis som jag måste "gå in" mina nya kängor, ta skoskav och smärta, för att kunna ha dessa kängor, så måste jag nog ta det jobbiga med terapin för att bli mer nöjd med tillvaron. För när jag väl gått in mina nya kängor, kommer dom att vara suveräna och när jag tagit mig genom terapi, kanske jag kommer att trivas bättre med livet och mig själv.
Det är en lång process dock, jag kommer förmodligen ha gått in kängorna innan dess.
