Planer

Jag har hämtat mig från chocken om utförsäkringen som stirrar mig i vitögat.
Jag har pratat med folk på Inre Rum och med min psykolog, vi är ense om att OM utförsäkringen kommer redan i April, så kan det bli en katastrof. Får jag dock en respit så känner jag att jag har mer tid att se över mina möjligheter, så jag har börjat redan nu.

Vad vill jag göra?
Jo jag har länge viljat arbeta med mindre barn i förskola/ lågstadie för att jag tror på att barnen är vår framtid och därför behöver en bra start i livet. Kan jag vara med och ge dem det, så har jag gjort något stort.
Min mamma är fritidspedagog, så jag vet att det kan vara ett hårt jobb men samtidigt väldigt givande för annars skulle hon inte vara så engagerad.
Jag tycker om barn, jag har 20 talet kusinbarn och fungerar bra ihop med dem. Barn verkar gilla mig också.
Även om jag har ett stort tålamod, så daltar jag inte för jag vet att det inte är konstruktivt. Givetvis är alla barn olika, men många av dem behöver gränser och de behöver testa vart gränsen går, det är upp till oss vuxna att visa vägen.

Vad är jag bra på?
Jag har ofta ganska lätt för att se andras behov. Jag har tålamod och är uppfinningsrik. Får jag en idé kämpar jag för att förverkliga den, oavsett om det handlar om att skriva en liten dikt eller ett långt mer tidskrävande och omfattande projekt. Jag lyssnar på andra, även om jag kan vara rätt pratglad ibland.
Jag har barnasinnet kvar, jag har absolut inga problem med att leka. Jag må vara vuxen, men Lego är ju faktiskt en fantastisk uppfinning!

Skulle jag klara av Lärarprogrammet och jobb efter det?
Här kommer vi in på saker jag verkligen inte vet i nuläget, men om jag inte försöker så får jag aldrig veta.
Jag har stöd av familj, vänner och vård. Jag kan ju t o m ha min mor som mentor. Jag har 6 terminers studiestöd kvar och en vilja av titan.

Skulle få jobb med min historik och diagnos?
Tyvärr är jag ganska skeptisk. Men, OM jag skulle ta mig igenom lärarprogrammet, så skulle jag nog bli väldigt skeptisk till huruvida min diagnos egentligen stämmer. Inte så att jag inte tror att folk med schizofreni omöjligen skulle klara av det. Men, i mitt fall finns det flera frågetecken kring diagnosen anser jag. Nu är det ju dock extremt vanligt att schizofrena ifrågasätter sin diagnos och man kan bli mer eller mindre frisk, faktiskt.



Till våren kan jag förhoppningsvis läsa en liten 7,5 p kurs  50% på distans för att känna mig för om jag orkar.
Till hösten, om jag inte då är utförsäkrad, vill jag läsa en liten kurs till, vad vet jag ej.
Sen är vi inne på 2012 och då blir det nog dags att försöka komma in på Lärarprogrammet i så fall.

Det är väl så planen ser ut just nu. Om den kommer att bli av och fungerar, får vi se om några år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0