Kalldusch!

Galenskapen kontrolleras fortfarande av värmeinducerad hjärndödhet

I morse var det nästan sval och skönt, bara 23 grader ute vid 9-tiden. Dock blev det betydligt varmare på eftermiddan givetvis och jag var tvungen att bege mig till Hisingen där jag fick långa tvättmaskinen hos polarna, vilket jag är väldigt tacksam över! Dessutom fick jag väldigt gott kaffe också och det var kul att träffas, för det var ett tag sen.

Kläderna hänger på torkställningen nu i mitt 28-gradiga sovrum, så de bör nog torka tills i morgon - hoppas jag!
Hemresan var rejält varm och svettig den också, så jag beslutade mig vi hemkomst att knata ned till Ica och införskaffa några folköl och 1,5 l mineralvatten. Tur hade jag, för det fanns färdigkylda öl.
Sedan skedde ett under! Min förbannade dusch gav ifrån sig KALLVATTEN! Blandaren i duschen är helt knäpp, men just i dag när jag så väl behövde det, så fick jag äntligen en riktigt kalldusch! Det var ta min fan himmelskt, så det blev en ganska lång dusch.

Lyckades få i min en sån där pan-pizzabit sen och nu tar jag en av mina kalla öl, det känns inte som om jag kommer att avlida i värmeslag längre.
Jag har packat en del inför morgondagens resa, får dock gå upp tidigt i morgon och packa färdigt det sista, förhoppningsvis utan att jag stressar för mycket och blir virrig.
Bloggen kommer förmodligen få vila några dagar sen.

Het diet

Då det varit så otroligt jävla varmt de senaste dagarna har jag haft stora problem med att få i mig ätbara saker.
Kosten har mest bestått i vatten, vatten, vatten, lite keso och knäckebröd. Resultatet lär väl bli att nått kilo eventuellt försvunnit, men jag är lite uppsvullen av värmen också så det märks inte på vågen än.

Tvättproblemet löser sig, jag får tvätta hos polarna i morgon och sen hinner det förhoppningsvis torka eftersom det är så jäkla varmt. Nått bra ska ju värmen vara till för!

Gick en sväng ned till konsum i hettan, det var ganska svettigt måste jag säga och det otrevliga är att min dusch inte vill ge mig kallvatten, det blir ljummet som bäst. Nåja, jag överlever förmodligen.

Nu regnar det litet och det gör mig verkligen ingenting! Skönt!

Jag kom, jag såg, jag segnade ned

Jag kom, jag såg, jag segnade ned

Ibland önskar jag
att någon höll min hand och sade att allt blir bra
även om det är en förbannad lögn
för ljuset i tunneln är bara en reflektion
av ljuset från min brinnade själ
mot ett pillers blanka vita yta

Jag står ensam bland alla vänner
med dolda agendor och falsk välviljan
jag hatar mig själv i smyg för att jag vill tro på dem
när jag vet att ingen står på min sida
jag vill inte ha dem där
ty min sida är ensamhetens
och DU kommer aldrig att nå fram

Jag kom, jag såg, jag segnade ned


Helene Johansson 2007


Kvalitetskontroll

Galenskapen kontrolleras av stekhet värme vilken göra en halvt lobotomerad

Ja jag är medveten om viss kvalitetsbrist i inläggen på sistonne, men just nu orkar jag nog inte göra så mycket åt det eftersom det är 30 grader varmt innomhus. Dessutom har jag sovit extremt dåligt de senaste nätterna, förmodligen även det pga värmen.

Mitt Madrugada-missbruk fortskrider och lämnar en underlig eftersmak samt viss melankoli, men det jag kanske känner mest när jag lyssnar är: känslor är farliga, specielt sån där kräklek  ursäkta kärlek heter det nog. (Det är svårt att skriva med alldeles för långa naglar)

Detta var nog det vettigaste jag lyckas prestera i skriftform i dagsläget.
Jag behöver svalka och sömn. Och jag behöver fortfarande tvätta....

Tvättpanik!

Jag hade bokat tvättid på torsdag kommande vecka, men nu blir det ju så att jag åker till Linköping då, så jag blev tvungen att boka om. Det visade sig inte vara så himmla lätt, finns inte en enda jäkla tid i någon av tvättstugorna förrän på just torsdagen.
Så nu har jag lite tvättpanik, skulle verkligen behöva tvätta lite kläder innan jag sticker på torsdag, för kläder har jag inte så otroligt gott om. Får se om det går att lösa på nått sätt....

Festen i går blev av och riktigt trevlig, det blev till slut några stycken som kom.
Så i dag är jag inte så otroligt pigg direkt.....dessutom var det 30 grader i sovrummet i morse...

Fest?

Jag tänkte ha en liten fest idag, men den verkar bli jävligt liten.
Än så länge vet jag bara en som kommer. OM han överlever värmen på spårvagnen vill säga.
En annan skulle till Ullared idag och huruvida han överlevde den färden vet jag ej. Den kan bara ha varit helvetisk!

Oh well, jag får se vilka som dyker upp helt enkelt. Spännande att inte veta!

Göteborg är i dag belägrat av Iron Maiden-fans kan jag tillägga.

Värmeslag

I kom det värme och det med besked.
Jag trotsade dock hettan och begav mig ut på 30 minuters promenad i gassande sol, med vattenflaska och solglasögon annars hade jag nog varit lagom mör nu.
Traskade till Olskroken och inhandlade lite vin, sen tog jag bussen hem. Bussen var nog faktiskt värre än promenaden, tjockt med folk och varmt som i en ugn. Men jag klarade det!

Jag klarade även av tvätten igår utan större missöden.

Jag har också bokat biljetter till Småland tur och retur. Jag sticker på torsdag och kommer hem på söndag. Det ska även hinnas med en tripp till Linköping under dessa dagar, så det bli en del resande.
Att vara på resande fot är inte direkt något jag gillar, men ibland måste man.

Rastlöshet

Försov mig till psykbesöket i morse, men jag hade inget särskilt att prata om så det gjorde inte så mycket.

Sen blev jag extremt rastlös vid 13-tiden och beslutade mig för att dra in till stan och kika på rean som verkar vara överallt just nu. Det resulterade i en ny rökelsehållare från Indiska, en t-shirt och lite nya pennor. Inga överdrivna inköp alltså men en del promenerande iaf och motion är ju vad jag behöver.

Jag har blivit ganska "olat" nu. Jag tycker inte längre att det är nån big deal att gå ned till någon av spårvagnshållplatserna, även om busshållplatsen är några minuter närmre. När jag flyttade hit var jag rätt lat och tyckte att det var en bit till Konsum, trots att det bara tar knappa 5 minuter. Men, då var jag även väldigt otränad. Konditionen var usel och ryggen var inte bra den heller, så då blev det givetvis jobbigare. Mycket kan förändras på 18 månader i sättet att tänka och vara. I mitt fall har det ändrats till det bättre nu, inte bara när det gäller fysisk hälsa, men även psykiskt.
Jag klarade ju av att sluta med Efexor efter 6 år och jag har inte mycket psykossymtom nu för tiden. Ångesten finns kvar dock, men det går oftast att hantera. Hopplöshet och melankoli, ja det är lite svårare tycker jag, fast man kan ju inte få allt, eller?
Jag tror dock att när/om jag skriver på kontraktet på lägenheten kommer jag att känna mig betydligt lugnare, kanske kan jag försöka se frammåt då och inte bara gå och vänta.

Jag har blivit helt beroende av mineralvatten med granatäppelsmak nu. Det är så otroligt gott!

Walk on the wilde side

Nej egentligen inte alls nån promenad på den vilda sidan, bara en promenad till Olskroken, vilket tar ca 25 minuter.
Min kondis har blivit helt hyffsad, jag går denna sträckan utan några som helst problem, inte ens i uppförsbackarna flåsar jag nu. Har gått denna sträckan rätt många gånger på sistonne.
Dessutom sparar jag ju pengar på att gå istället för att åka kollektivt, för jag har inte fyllt på mitt månadskort.
Givetvis påverkas vikten också av detta promenerandet. Nu har jag tappat ca 7 kg sen jag vägde som mest och det mesta har jag tappat sen jag slutade med anti-depp i slutet av Maj.
Jo jag är lite viktfixerad, men det blir man när man varit överviktig ett tag och ÄNTLIGEN börjar gå ned i vikt.
Har man som jag, varit väldigt smal tidigare, dvs innan alla mediciner, så det rena psykiska terrorn att ha de där extra kilona. Inte nog med att man är sjuk, man blir tjock också!

Jag har märkt att den halsbränna jag tidigare drogs med har försvunnit nu och jag känner mig över lag mycket piggare fysiskt.
I går firade jag den godkända lägenhetsbesiktningen med pepsi 50 cl. Jag har inte druckit läsk på....väldigt länge, så jag fick världens sockerchock och blev extremt rastlös. Det resulterade i att jag gav mig av till Emmaus, där jag köpte en tröja, alltid nått.

Tur att jag har en del byxor sen jag var mindre, annars hade viktnedgången blivit en dyr historia.

Tankar...

Mina tankar går just nu till vännen som avlivade sin hund idag.
En vacker och snäll greyhound, som nu blivit gammal....

Jag har ju en sköldpadda själv som mycket väl skulle kunna överleva mig, då han kan bli 80-90 år.
Det vore nog bäst om han fick överleva mig, för jag skulle sakna honom något otroligt.
Jag vet att han är van vid mig och trygg med mig, men sköldisar är självständiga djur.

Han var lite kinkig när jag flyttade hem ifrån och inte kunde ha med honom i första lägenheten, då ville han inte äta ordentligt. Så jag åkte hem till föräldrarna och mata honom.
Men nu har han vant sig vid att jag inte alltid är där, eftersom han spenderar sommrarna hos mina föräldrar.
Där har han möjlighet att vara ute mer. Nu har han en hage på ett par tre kvadratmeter som han kan vara i ute på dagarna om det är varmt. Han får "god" mat, daggmask, gurka och frukt. Min far är ju rätt förtjust i denna lilla krabat och skämmer bort honom. Pappa hade själv en sköldis som barn, men som tyvärr dog.

Min lille Putte har aldrig varit sjuk, han är seg som bara den och lite vild. Han har haft förstoppning men det avhjälps med varma bad.
Ibland  kan man  tro att Putte har adhd, när han springer omkring i lägenheten som en liten tok.
Men, när han blir trött är det ganska skönt att sitta i mitt knä, varm och gott och jag är ju matte som han så väl känner igen.
Sköldpaddor har inte så bra syn, men däremot luktsinne, vilket gör att han tycker att alla tjejer som luktar cigarettrök är bra personer. För enligt honom, så ska man lukta rök och ha bröst som han kan sitta på.

Jag brukar lägga armarna i kors och ha honom på bröstet, det brukar han tycka är väldigt trevligt på kvällen. Jag kan sitta med honom länge och bara titta på honom när han sniffar lite på mina kläder, gäspar och slappanar av.

Saknar honom nu.... för han är i Småland och blir bortskämd, men till hösten kommer han tillbaka. Min lille Plutt. Polaren sen 17 år. Han är 25 år nu och kommer förhoppningsvis och troligtvis leva länge till.

Godkänd!

Galenskapen kontrolleras av LÄTTNAD

Nu är besiktningen gjord!
Det tog inte många minuter för besiktningsmannen att konstatera att jag inte trashat lägenheten eller nått.
Han var trevlig och sa att det inte borde bli något problem för mig med att överta kontraktet, men det kan dröja ett par månader innan jag får besked pga semestertider och sånt.

Så jag ropar inte hej än, men jag känner mig väldigt lättad.

Nervös väntan

Om ca en timme kommer en man från Fastighetskontoret och besiktigar lägenheten.
Jag är en aaaaning nervös nu.
Jag vet ju att det enda han kan anmärka på är min fönsterrökning, som gör att det luktar lite rök i vardagsrummet, men även utan detta hade jag nog varit nervös.
Det spelar nog ingen roll hur städat och så jag har det, jag är nervös ändå för det hänger en hel del på besiktningen, nämligen huruvida jag kommer att ha ett hem i höst eller ej.
Men det ska gå bra!

och mer städning

Galenskapen kontrolleras av trötthet

Då det blir lägenhetsbesiktning i morgon vid 10, så har jag städat mest hela dagen. Dammsugit, torkat golv, dammtorkat och plockat i ordning. Så nu känns det rätt städat här på mina 47 kvm, tror jag iaf.
Nu är jag trött både fysiskt och mentalt, samt lite stressad inför morgondagen.
Besiktningen bör inte bli några problem, men det är ändå ett stressmoment och ett väldigt viktigt sådant.
Får banne mig hoppas att jag inte försover mig....för det brukar jag vara rätt duktig på.

Fel sida

Jag har tydligen vaknat på helt fel sida idag.
Inget känns bra eller ens ok och det hjälpte inte med kaffe.
Funderar på att lägga mig en stund och sen förhoppningsvis vakna på rätt sida, om det nu finns en sådan.

"Hopplöst" känns som dagens ord.

Välljud och oljud

I går var det rena rama julafton här!
Eftersom jag skulle bli med pengar i dag, så hade jag beställt hem lite roliga ting, var av det mesta lyckades dyka upp på samma dag och fyllde min postbox till både bredden och höjden.
Det bidde två böcker om mytologi och en skiva - Madrugadas självbetitlade album- som dök upp igår.
Jag kan ju säga att jag är otroligt nöjd över Madrugada-skivan! Jag hade ju hört några låtar från den tidigare, när de spelade på Sticky, men inte hela skivan.
Böckerna har jag inte hunnit titta så mycket i än, men de verkar spännande.

I dag dök ännu en skiva upp, nämligen Fields of the Nephilim´s "Fallen".
Stort tack till Ginza som lyckades fixa detta åt mig, när CDON inte klarade det. Jag besällde denna skiva via cdon för ett par månader sedan, men först för en vecka sedan meddelade CDON att de inte kunde leverera den. Så då satte jag mitt hopp till Ginza istället, även om jag inte hoppades så himmla mycket. Men, det gick vägen!

Fields of the Nephilim är ett av mina absoluta favoritband och jag har nu alla studioalbum i min samling. Yay!

Också till Oljudet..... gården här ska tydligen få sig ett ansiktlyft och det går inte speciellt tyst till kan jag säga.
Men, förhoppningsvis blir det väl fint när de väl är klara, när det nu blir.

Operation: städning

På grund av morgonens telefonsamtal från Fastighetskontoret om den stundande längehetsbesiktningen, så tyckte jag att det var lika bra att börja städa idag och inte vänta tills på söndag eftermiddag för att då stressa ihjäl mig.

Så jag har plockat, slängt, dammtorkat och sorterat.
Det behövdes också kan jag säga. Jag borde verklinge dammtorka oftare.
I morgon blir det till att tvätta och städa badrummet är tanken. Lördag ska jag försöka ta det lugnt och söndag blir det dammsugning och lite allmän röjning där det behövs/ om det behövs.

Nu funderar jag på att gå en liten promenad och slänga glas på återvinningsstationen.
Jag borde även kånka ned ett par lådor och ett gammalt cd-ställ i källaren, men källardörren är lite jävlig att öppna och hålla upp när man bär på bananlådor, så jag tror att jag väntar med det.

Pengar är på väg till mitt konto, dom blir användbara på fredag först, men det är skönt att se att dom är på väg åtminstonne. Jag vet dock inte riktigt hur jag skall fira "löningen" på fredag, OM jag alls ska göra det.

Ring ring

Galenskapen kontrolleras av förhoppningar

Nyss ringde en man från Fastighetskontoret för att boka tid för besiktning av min lägenhet.
Besiktningen blir på måndag kl 10.
Detta är ett steg mot att jag får ta över kontraktet!

Nu har ju Fastighetskontoret kontraktet och jag hyr av dem, det kallas "referensboende" och så har jag bott i lite mer än 18 månader. Men, efter 18 månader kan man få ta över första handskontraktet och det är den processen som jag nu hamnar i.
Jag ligger väldigt bra till, har aldrig varit sen med hyran eller fått några klagomål.
Besiktningen borde heller inte vara något problem, bara jag STÄDAR innan, men det gör jag.
Det är liksom inte så att jag trashat lägenheten direkt.

Nu vet jag iaf vad jag kan ägna mig åt resten av veckan - städning!

Det börjar ta slut

Galenskapen har kontrollerats med sundhet.

Allt börjar ta slut nu, pengar, mat, cigg, kaffe, duschtvål and you name it! Det enda jag verkligen har gott om är mediciner eftersom jag var på Apoteket i dag och belastade det underbara Högkostnadsskyddet. Jag har mängder av Abilify, Seroquel och Stesolid.
Däremot har jag knappt 260 riksdaler att leva på tills på fredag då pengarna trillar in på kontot, så vida inte FK bestämt sig för att jag är en onödig utgift.
Jag skulle behöva bröd, kaffe, pålägg, cigg, frukt och en hel massa saker, men jag får hålla mig till det ytterst nödvändiga, om ens det.

Men, jag ska väl vara glad att jag har en försörjning över huvudtaget - samhällsparasit som jag är.

För att skingra tankarna på pengar och för lite välbehövlig motion tog jag mig en halvtimmes promenad, det var precis lagom väder, ingen gassande sol, men heller inget spöregn. Dock leder ju motion till hunger vilket gjorde att jag var tvungen att ta av mina knappa matresurser. Nåja, jag har mat i frysen tills på fredag och havregrynsgröt är ju en bra frukost, även om det kan blir lite tjatigt.

Jag funderar på att ställa in morgondagens besök på psyk eftersom det kostar mig 60 kr, vilket i nuläget är mycket pengar för mig och jag har egentligen inget behov av detta besök. Hade det varit ett läkarbesök a 300 kr, så hade jag inte haft något annat val än att ställa in.

Jag låtsas att allt handlar om pengar just nu, vilket fungerar relativt väl för då slipper jag tänka på en del andra saker. Såna där sociala saker. Bristen på pengar är även en fullgod ursäkt för att inte kunna ta sig någonstans och träffa folk om sådant skulle föreslås.
Pankhet har både för-och nackdelar.

Fysisk ångest

Så kom det ångest. Denna gång av den fysiska typen, icke orsakad av tankar eller händelser utan mer som blixt från klar himmel.
Detta innebär bröstsmärtor, känslan av att inte få tillräckligt med luft, rastlöshet, visst känselbortfall i händer och armar (vilket gör det lite svårt att skriva nu), lite tunnelseende och snabbare hjärtrytm.
Kroppen går in i flyktberedskap helt enkelt, utan något hot.
Detta har hänt en jäkla massa gånger förr, så jag kanske borde vara van, men det blir jag nog aldrig.
Ibland kan jag härda ut, sysselsätta mig och inte behöva ta ångestdämpanden. Men, idag orkar jag inte härda ut, så det fick bli en 5a Stesolid. Nu väntar jag på att Stesoliden skall verka, men det är inte alltid som 5 mg räcker, dock brukar jag vänta och ge den en chans innan jag eventuellt sätter i mig en till.

Jag väntar, kippar efter luft, häller i mig mineralvatten.
Fast nu känns det som om jag ska spy, men det tror jag inte att jag ska, det är kroppen som lurar mig.

Ambivalens

Galenskapen okontrolleras av rastlöshet och ambivalens

I ett bra tag nu har jag väntat på att det skall sluta regna, så att man faktiskt kan gå ut en stund utan bli genomblöt.
Nu har det slutat regna, men jag kan då inte bestämma mig vart jag ska gå. Att bara gå på måfå är inte min grej riktigt, jag behöver något slags mål med mina promenader. Så jag funderar på om jag ska gå till Konsum, Ica Munkebäck eller Ica Olskroken. Den sistnämnda butiken är längst bort och är nog ett bra val eftersom jag vill ha motion, men i så fall får jag ta bussen hem eftersom jag inte orkar bära matkassar i 2,5-3 km i uppförsbacke.
Jag kan förvisso fundera en liten stund till, eftersom mp3-spelaren inte är fulladdad än.

Detta måste vara otroligt spännande för er läsare......

Förmodligen börjar jag traska och beroende på hur det känns bestämmer jag mig antingen för Konsum eller Ica Olskroken. Det kan även vara så att det börjar regna igen också.

Äkta brandrök

Denna gången inbillade jag mig inte att det luktade brandrök...... nej för bort från Kålltorpsskolan kom det synlig rök minstann!
Jag funderade på att ringa 112, men insåg att jag nog inte skulle vara den första med tanke på den kraftiga röklukten.
Strax efteråt hörde jag sirener och brankåren vart på plats. Det verkade som om de lyckades släcka rätt snabbt.

Detta är andra gången på kort tid som det brinner i eller vid Kålltorpsskolan.... undra om ungarna tycker att sommarlovet är för kort?

Annars har jag fikat med P idag och det var trevligt det. Det har dock inte blivit så mycket mer gjort än det.

Tvångssiteseeing

Galenskapen kontrolleras men kalldusch och frappé (grekiskt iskaffe).

Pga de illiterata klantskallarna på Posten så fick jag i dag åka en tur ut till Eriksberg på Hisingen för att hämta ett paket som skulle ha levererats till Ica butiken här.
Bara bussturen TILL Eriksberg inklusiven ett byte tog ca 40 minuter. Att hitta Coop Extra var inte direkt lätt heller, men jag lyckades till  slut. Där var det givetvis kö också, men jag fick iaf mitt paket på vilket det stod inte bara min hemadress utan även "Levereras till ICA Träffen Björksgatan".
Hur i hela världen kunde en postanställd läsa så jäkla fel att det skickats till Coop Extra på Kolhamnsgatan????
Posten borde nog kontrollera läskunnigheten hos folk innan de anställer dem.

Sur och varm som jag var tog jag en milkshake på ett intilliggande Burger King, sen åkte jag mot Nordstan för att byta buss och ta mig hem, vilket givetvis också tog 40 minuter..... Time well spent? I dont think so!
En dusch på det, lite handlande på Ica och en stor frappé.

I morgon måste jag in till stan igen, fast på betydligt roligare uppdrag - fika med P.


Tack för ångesten Posten!

Galenskapen okontrolleras av krångel.

Som jag skrev i tidigare inlägg, så har Posten krånglat till det för mig.
Vissa kanske tycker att det är en skitsak att mitt paket verkar befinna sig på Coop i Eriksberg i stället för hemma hos mig, men det tycker inte jag.
För när saker inte går som planerat får jag ångest, speciellt om det inte är mitt fel att saker inte går planenligt.
Att jag dessutom måste åka buss till Eriksberg i morgon gör inte saken bättre direkt. Jag har aldrig varit i Eriksberg förr, så jag har noll koll på området och även det ger mig ångest. Dessutom är det bussåkning i en halvtimme enkel väg och jag får även ångest av kollektivtrafiken, i synnerhet bussar, spårvagn går något bättre.

Men, det räcker inte.
Den sms-avisering om mitt paket som jag skulle ha fått har inte kommit, så jag vet inte om jag kan få hämta paketet. Ofta går det att hämta en försändelse om man har kollid och legitimation, men på en del ställen är dom inte speciellt tillmötesgående och kan blir hyffsat irriterade på en. Detta vet jag av erfarenhet.

Jag förstår verkligen inte hur paketet kunde hamna i Eriksberg!
Det finns inga likheter i adress, postnummer eller hämtningställe! Den enda gemensamma nämnaren är Göteborg, men Göteborg är ganska stort.
Jag ska kanske vara glad över att paketet inte hamnade i Pajala?

Tack vara detta strul så har jag nu en del ångest. Jag hade tänkt promenera ned till Konsum, men jag lyckades inte ta mig utanför dörren.
Vissa tycker att det är löjligt och påminner om hur mycket felförsändelser som minsann sker på deras jobb!
Ja, men jag jobbar inte som godsmottagare!
Jag jobbar inte alls eftersom jag faktiskt är sjuk och får ångest även av sådana här "småsaker", vilket är en av anledningarna till jag inte skulle kunna sköta ett jobb.
I min vardag går mycket ut på att göra så lite som möjligt av saker som kan påverkas av andra, för är andra inblandade så kan saker gå fel utan att jag kan göra något åt det.

I dag har jag lyckats tvätta åtmistonne, utan "incidenter" och pga irritationen mot Posten så var denna gångs tvättstugeneuroser inte så farliga, eftersom jag hade annat att tänka på.

Postkrångel

Tydligen har Postens semestervikarier ingen som helst koll.
Ett paket som skickats till mig har nämligen hamnat på Hisingen, Eriksberg närmare bestämt och INTE här i Kålltorp.
Jag vet inte vad posten sysslar med.... En sak hade varit om det fanns liknande gatunamn eller dyligt, men nej så är det inte. Dessutom är Coop och Ica inte samma sak heller.
Jag skulle få sms-avisering, det har jag inte fått. Så vart paketet än är så är det svårt att hämta det. Jag har förvisso kolli-nummer, men personalen blir ju såååå glada när man vill hämta paket utan sms-kod eller avi.

Dock ska jag snart tvätta så jag kan inte åka till Eriksberg, vilket förmodligen tar 25-30 minuter enkel väg.


Här med vill jag också ge Ellos en utnämning för absolut segaste sajt denna månaden.
Den är inte bara seg, den fungerar ibland inte alls.
Men men vill dom tappa kunder så är det upp till dem. Jag tror inte att folk sitter och tittar på kläder när det tar 1 minut att ladda varje ny sida....

Nu är jag sur.

Mosig

Galenskapen okontrolleras av sömnbrist.

De senste nätterna har jag sovit rätt uselt, så just nu är hjärnan tämligen mosig. Den känns mer som en övermogen och trampad banan än ett av kroppens viktigaste organ.
Jag skylle på värmen och hoppas att det är densamme som är boven, för jag vill inte ha tillbaka mina sömnproblem.

I dag är det svalare så förhoppnings vis får jag kanske sova mina 7-8 timmar i natt. Om det är nått jag lärt mig under åren med mitt skumt fungerande psyke, så är det vikten av regelbunden och tillräcklig sömn. Utan god sömn under dygnets mörkare timmar ökar inte bara risken för psykotiska återfall, jag blir också extremt lättirriterad, mer så än vanligt, dessutom blir den enklaste sak obegripbar och jag kan inte koncentrera mig tillräcklig för brygga kaffe ens en gång.

Tidigare har jag haft stora problem med sömnen under långa perioder. Värst var det nog runt vintern 2005, då kunde det gå ett par dagar utan sömn och de flesta nätter sov jag endast ett fåtal oroliga timmar trots en stadig mängd sömnpiller. Till slut blev jag inlagd för depression och sömnproblem, då psykosrisken bedömdes som stor.
Så småning om rättade sömnen till sig med hjälp av dubbla doser sömnpiller och en del lugnande som grädden på moset.

I kväll skall jag stoppa i mig både sömnpiller och insomningpiller tänkte jag, i förebyggande syfte, dessutom tänker jag försöka ta sovmorgon i morgon. Förhoppningsvis är sedan detta problem löst.

Kamp mot stigmatisering av psykiskt sjuka

Efter att ha läst dagens rapporteringar på Expressens hemsida undrar jag om det alls är någon mening med att försöka föra en kamp mot stigmatiseringen av psykiskt sjuka.

I en artikel går Expressen ut hårt och hävdar att vartannat mord eller dråp begick av "människor med psykisk sjukdom".
Men, lite senare i artikeln får vi veta att detta är siffror som gällde för år 2003, alltså inte för varje år så som statistiken har förts.
Man nämner också "diagnosen psykisk sjukdom", vilket är en diagnos som inte alls existerar. Ingen får diagnosen "psykisk sjukdom", man kan få diagnoser som schizofreni, bipolär sjukdom eller borderline personlighetsstörning, men en läkare varken kan eller skulle skriva "psykiskt sjuk" på ett intyg eller en sjukskrivningsblankett eftersom denna diagnos inte finns.

Detta känns som ett lysande exempel på sensations-journalistik.
Köper Svensson och Johansson dessa artiklar rakt av? Ja, förmodligen, eftersom ingen rapporterar mer nyanserat, ingen går emot sensations-journalistiken och absolut ingen i media gör något för att minska stigmatiseringen av personer med psykiatrisk diagnos.

I dagsläget lider ca 1% av den svenska befolkningen av någon form av psykos-sjukdom, det handlar alltså om ganska många personer, så givetvis är inte alla dessa personer mördare för då hade brottsstatistiken verkligen skjutit i höjden.
Nej, det flesta med psykiatriska diagnoser är långt mer en fara för sig själva än någon annan.

Jag har förvisso inga belägg för följande spekulationer, men jag skulle tro att alkohol- och narkotikarelaterade brott samt gängkriminalitet står för en långt större del av de grövre brott som begås i Sverige än de som sägs vara "psykiskt sjuka".


Som deltagare i projektet Inre Rum försöker jag i enlighet med projektets riktlinjer, att informera om psykisk sjukdom och komma med ett innifrån-perspektiv, men det känns lönlöst många gånger då media skriver som de gör. Ännu värre är nog att folk tror på vart enda ord från media och inte verkar kunna ifrågasätta det som skrivs....kanske är folk fullt upptagna av viktigare saker, som att välja marinad till kvällens grillning eller titta på den senaste förnedringssåpan.

"Vansinnesdåd"

Ännu en gång rapporterar medierna om ett sk. "vansinnesdåd", detta utan veta några detaljer kring mordet på en 16-årig flicka. Dessutom listar vissa nyhetsportaler tidigare vansinnesdåd som om dessa på något sätt hör ihop - trots att det inte har något med varandra att göra.

Denna form av "nyhetsrapportering" gör mig äcklad.

"Vanliga" mord hanteras annorlunda.
"Kvinnomisshandel" hanteras definitivt annorlunda.
"Våldsamma rån" hanteras också väldigt annorlunda.
"Alkoholrelaterade brott" ja där får förövaren nästan sympatier, då alkoholen alltid ses som en ursäkt i vårt fina land.

Men, när det gäller vad som kan vara en "psykiskt sjuk" förövare, då finns inga gränser för vad en nyhetsrapportering kan få innehålla.

Som vi alla vet, så är våra stora tidningar mest ute efter att få flest "klick" på sin website eller sälja flest lösnummer. Ändå tar folk tidningarna och websiterna på allvar!
Detta bidrar inte enbart till fortsatt grav stigmatisering av psykiskt sjuka, utan även till allmänhetens fördummning.
Det hindrar sjuka människor från att söka hjälp, då de blir rädda för att stämplas som psykiskt sjuka och där med ses som "psyksjuka" av en allmänhet som tror att det som står på Aftonbladet måste vara sant.

Jag funderade en gång i tiden på att bli journalist, men idag skulle sky det yrket som pesten eftersom det enbart handlar om försäljning och "klick"- inte egentlig journalistik.

Hur djuplodande och sanningsenligt tror ni att en nyhetsportal egentligen hinner få fram material om och skriva om en händelse som skedde för 24 timmar sedan? Ok det går snabbt att skriva dessa artiklar på basnivån av det språk som svenska folket förstår, men tror ni verkligen att den information artiklarna baseras på är dubbelkollad och sann?

Nej, det är givetvis inte så. Den "information" pressen får är oftast knapp och den fylls ut med rena spekulationer.
Där till får man också räkna läckor inom tex polisen som givetvis finns. Dessa läckor är fel personer på fel plats, som säkert vill ge sken av att veta mer än det gör.

Tyvärr, media och nyhetsrapportering är urvattnad och en karusell där läckrast rubrik vinner.


Halvsocial

Galenskapen kontrolleras av halvt värmeslag.

I dag har jag varit lite halvsocial åtmistonne - läs och häpna!
Besöket på psykmottagningen hos min kontaktperson räknas inte riktigt som att vara social, men jag har även varit på Clas Ohlsson och Fröken Olssons Café med en bekant. Vi pratade om språk och folktro bland annat.

Hos kpn fick jag ett nytt recept på Stesolid, lugnande medicin, och till min häpnad hade läkaren skrivit en förpackning med 100 tabletter! Jag trodde faktiskt inte att läkare skrev ut så mycket nu för tiden! Min ordinarie läkare, som är på semester, skriver ut förpackningar med 30 tabletter vanligtvis.
Saken är den att Stesolid är beroendeframkallande om den tas ofta, vilket är varför det finns vissa restriktioner kring denna medicin, som sig bör.
Nå ja, får jag ut burken trots läkaren otroligt slarviga handstil, så jag har Stesolid in på nästa år för det går vanligtvis inte åt några större mängder.

Det är varmt idag, lite för varmt för min smak. Speciellt när jag måste traska till mottagningen i gassande sol.
Men, nu har jag tagit en välbehövlig dusch och rejält mycket mineralvatten, så det går an.

Jag är inte efterbliven

Nej, jag är inte efterbliven.
Schizofreni och begåvningshandikapp är inte samma sak.

Dock verkar en del av mina vänner och bekanta tro det.
De ifrågasätter hur jag skött mitt boende dessa 18 månader med referenskontrakt.
"men, du har väl inte varit sen med hyran?" eller "men OM du har skött dig borde du få kontraktet"

Det är verkligen kränkande när de håller på så.
Jag har skött mig exemplariskt i denna lägenheten, för det brukar jag göra.
Jag har definitivt inte för vana att slarva med räkningar, så hyran har jag betalat i god tid varje månad.
Jag har inte haft vilda fester, spelat hög musik ( jag gillar inte höga ljud) eller på något annat sätt stört grannarna.
Lägenheten är i samma skick som vid inflyttningen, för utom två uppsatta tavlor.
Jag gick villigt med på att det sattes in en ny ytterdörr, trots att det gav mig en liten hyreshöjning.

Men, folk tror inte på mig....
Jag är ju schizofren, så jag är säkert både efterbliven och lögnare.


RSS 2.0