Inre Rum-dags och tillbakablick

Jag väcktes halv 9 av sköldpaddans härjningar i terrariet - som vanligt. Vem behöver väckarklocka när man har en hyperaktiv sköldis! Nu knatar han omkring på golvet och verkar väldigt glad. Jag förstår inte vart han får all energi ifrån eller varför han har så bråttom!

Om ett par timmar ska jag bege mig till Inre Rums lilla kontor, det är måndag och således skall det jobbas med vår lilla tidning "Inblick - i Inre Rum". Alla tidigare nummer finns att ladda ned i pdf-format på hemsidan.
Jag har tänkt promenera de 3,2 kilometrarna dit, även om ischias-nerven gör sig påmind, men kanske är det just motion som behövs? Jag får hoppas på det.
Solen skiner idag, bra promenadväder alltså.
Jag har packat ned Inre Rum-grejer redan, blocket, usb-minnet och Suffocate For Fuck Sake-skivan, får se om vi hinner lyssna lite på den idag. Usb-minnet är uppdaterat med bla bild på SFFS-omslaget och min lilla notis om skivan, vet dock inte om denna notis får plats i kommande nummer, men annars får det bli nästa nummer för något så bra måste uppmärksammas.

Nu laddar jag mobilen och mp3-spelaren. Alltid redo! Jag var scout som barn och hade en blå skjorta med en massa märken på ärmarna. Skjortan finns kvar nånstans hos mina föräldrar, i någon garderob.
Jag slutade scouterna när jag 10-11 år, inte för att det inte var kul, nej jag älskade att vara ute i skogen eller i scoutstugan och göra knopar och gå på nattsmyg. Jag slutade för att det blev för stökigt.
Jag har för mig att åldersgränsen sänktes från 7 år till 6 år och då blev det väldigt mycket barn, för mycket. Jag orkade inte med det.
Ibland orkade jag inte med att gå i skolan, trots att min klass var väldigt lugn. Vi hade en rätt sträng lärarinna som inte tålde stök och bus, hon hade pli på oss och det är jag tacksam för idag annars hade jag nog missat mer skola.
Jag skolkade inte, nej, jag var sjuk. Låtsades vara sjuk och fick stanna hemma i lugnet.

Det var först i gymnasiet som jag började skolka på allvar. Andra terminen i gymnasiet hade jag mest skolktimmar i klassen. Jag mådde inte bra och orkade inte med allt liv i skolan. Sen insåg jag dock att jag var tvungen att skärpa till mig, för annars skulle jag inte kunna läsa på högskolenivå och det var det enda sättet att ta sig från hålan i småland.
Att börja plugga någon annanstans.
Att börja om på nytt i en stad.
Att skaffa ett nytt liv.

Kommentarer
Postat av: polly

hehe. jag gick ju åså på scouterna! alltid redo! Ja babro hade bra pli på oss! synd att hon dog när hon hittat en man! dumt!

2008-09-22 @ 16:26:38
URL: http://polly.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0