Klädbytardag på lördag
I dag har jag tvättat, mycket. Dels all smutstvätt och även de kläder jag ska byta bort på lördagens klädbytardag.
Det är ett fenomen som vi började med för några år sedan och har med jämna mellanrum.
Ett gäng tjejer som tar med kläder man inte vill/kan ha längre, sorterar det och sen plockar man det man vill ha. Efteråt visar vi upp vad vi hittat och ibland får man en liten historia om plagget. Överskottet ger vi till second hand.
Det brukar bli väldigt trevliga tillställningar och vanligtvis hittar man alltid nått. Det är nog bara en gång som jag gått hem tomhänt.
Förra klädbytardagen var den första då jag kunde ta med kläder som blivit för stora! Det kändes skönt, även om det bara var ett par kjolar. Men, mer förstora kläder SKA det bli. Min fot känns nästan normal nu, så kanske kan jag träna lite nästa vecka. Vore väldigt skönt, eftersom jag börjar bli ganska rastlös nu.
I väntan på .....spis
Min fot är fortfarande dum, men börjar nog bli bättre nu känns det som. Skönt det iaf.
Min gardenia blommar väldigt vackert och doftar helt underbart!
Suck....
Det bådar inte gott.... Jag får nog börja se mig om efter en ny mobil tyvärr. Dock har jag ju inte råd med det just nu, så det får vänta, men då har jag iaf gott om tid att hitta nån ersättare för min Motorola W220 Licorice. Hoppas att den håller någorlunda en månad till.
Okontrollerad klantighet
Jag tror att den överlevde.....men jag är inte helt säker. Kunde ta emot sms, men vet i fanken om smsen jag skickat kommit iväg. Borde kanske prova att ringa med den också?
Nog för att den är 2 år gammal, dvs, GAMMAL för att vara mobiltelefon som numera är slit och slänggrejer, men jag hade inte tänkt byta ut den riktigt än.....även om den för ett tag sedan slutade med att ha åä och ö när jag smsar. Och JA, jag har kollat språkinställningarna, det ska vara svenska men det är det icke....
Nu fick jag svar på ett sms, så det verkar funka iaf.
Peppar peppar....
Dum fot
Detta gör att jag inte kan träna eller promenixa, vilket leder till en viss rastlöshet och lite irritation. Det är fint promenadväder idag nämligen. Förvisso tvättar jag, så jag kan ändå inte knata iväg någonstans.
Jag tycker att det är rätt jobbigt när kroppen krånglar, jag är inte van vid det. Jag är mest van vid att det är psyket som krånglar.
Men, förhoppningsvis skärper sig foten snart så att jag kan ta en lång, trevlig promenix.
Hänt i veckan
Nu har Inre Rum dragit igång efter semestern dock, så det kanske händer lite mer värt att notera i bloggen då.
Vi har ett föredrag inbokat i September, ett nytt nummer att tidningen Inblick ska vi också jobba fram.
Lång dag
Gårdagen blev en lång dag, men bra dag.
Jag klev upp halv 7 nämligen efter maximalt 5 timmars sömn.
När träning, dusch och lunch var avklarat, blev jag lite rastlös plus att det uppenbarligen lades nytt golv i lägenheten ovanpå för det var väldigt mycket bank, klunk och klant samt lite borrande. Jag höll på att bli ett nervvrak eftersom jag är väldigt ljudkänslig.
Som tur var räddade en vän mig genom att föreslå fika på stan, så jag flydde fältet och begav mig in mot centrum.
Som vanligt var det mycket trevligt att umgås med denna väninna, samt träffa två av hennes vänner. Det blev inte enbart fika, utan även lite tittande i affärer. Jag behövde sockar, vilket jag hittade, men jag blev också helt kär i en tröja på HM.
Som tur är var priset på den överkomligt, 199 kr, egentligen hade jag inte råd men som jag sa till P: "Jag har nudlar hemma".
Efter de senaste veckornas humörsvägningar med mera, så kände jag också att lite tröstshopping kanske vore bra. Att unna sig saker, speciellt en oerhört mysig tröja, stimulerar ju belöningsmekanismen och gör en lite gladare. Sen är det ju givetvis bättre att unna sig en tröja än godis i mitt fall.
Nåväl, vid halv 6-tiden skildes jag och P åt. Jag åkte en svettigt fullpackad buss hem, handlade lite och gjorde en wokgryta som inte alls blev som den skulle, men det gick att äta. Sen var jag löjligt trött och gjorde inte mycket vettigt resterande timmar. Jag trodde att jag sen skulle somna så fort huvudet nådde kudden, men nä, sömnen infann sig först
efter 01 nån gång trots att jag lade mig runt 23.
Lugnad
Vaknade halv 7 i morse av att regnet öste, vräkte, vrålade ned. Helt otroligt att det kan regna så mycket på en gång.
Efter frukost, kaffe och lite velande begav jag mig sedan till gymmet och då hade det slutat regna.
Som vanligt så var det ganska folktomt på gymmet, det brukar det vara vid denna tiden på dagen (dvs runt 9).
Jag klättrade upp på en crosstrainer och trampade på i 25 minuter, lite lite, men jag var mer sugen på att styrketräna.
Så jag lyfte lite vikter och sen stack jag hem. Det är skönt att köra biceps tills man får extrem mjölksyra, då känns det verkligen som om man gör något, samma gäller iofs för crosstrainern men jag får sällan mjölksyra på den, det är ju en helt annan typ av träning.
Dock återhämtar jag mig väldigt snabbt, så känslan håller inte i sig så länge.
Jag är säkerligen skrivit detta förr, men det är sååå skönt att ha gymmet så nära. Det tar inte ens 5 min att gå dit. Vilket innebär att jag lätt kan knata dit utan att känna att jag måste passa på och träna utav bara helvete när jag är där. Jag kommer iväg också! Hade jag gått på nått gym i stan så hade jag nog fan aldrig fått ändan ur och åkt dit. Sen kan jag ju dessutom gå och duscha efter träningen och slipper släpa med mig en halv resväska grejer, samt glömma hälften av vad jag borde ha med mig. Jag går hem i lugn och ro, strechar lite och duschar.
Hela Hälsan Gym och Rehab is da shit!
Hypomani
Sen övergick det mer åt det depressiva hållet och jag sov rätt mycket.
Idag, vid 18-tiden tvärvände humöret dock och jag blev plötsligt väldigt energisk och fick väldigt många ideer om vad jag skulle kunna ägna mig åt. Jag lyckades fylla på dosetten och diska, språka med flera vänner och bekanta på msn - nästan samtidigt och fundera på att rensa garderoben.
Någonstans där insåg jag att mitt stämningsläge inte var riktigt normalt.
Jag är vanligtvis är rätt lugn och eftertänksam person, som planerar det mesta in i minsta detalj.
I skrivandets stund är jag dock inte den personen, så min slutsats är: hypomani
Hypomani är en icke fullt utblommad mani, men kan dock vara nog så allvarlig ändå eftersom en person i hypomant tillstånd kan agera på ett mindre rationellt sätt.
Jag har haft hypomana slängar förr, så nu när jag insåg detta, körde jag min egen version av "första hjälpen".
Vilket innebar att: 1 äta lite, 2 ta en Stesolid (lugnande medicin), 3 INTE försöka göra något av alla tusen saker som jag funderar på att göra, då det enbart triggar hypomanin, 4 dricka lagom mycket vatten, 5 skriva av mig lite här i bloggen.
Voíla!
Under tiden jag skrev ovanstående, har stesoliden börjat verka. Visst är jag fortfarade uppe i varv, men jag tror att jag börjar lugna mig lite iaf.
