Föredragad
I dag höll jag, G och C föredrag för personal på två av Stadsmissionens boenden.
Jag får nog säga att det gick hyffsat för mig, jag blir aldrig nöjd. G och C var jättebra! Det är väldigt givande att få föreläsa med andra i Inre Rum. Inte bara det att man får höra deras historier men man får också lite stöd i varandra, för det är inte alltid så lätt att ställa sig för främmande människor och prata om sin, ibland väldigt jobbiga, erfarenheter.
Ok, jag erkänner, jag har lätt för det. Jag blir sällan speciellt nervös, det spelar ingen roll om jag börjar hosta, tappar bort ord eller helt kommer av mig. För jag har varit med om värre saker och jag har så lätt att se föredragen, den stunden i perspektiv. Givetvis gör jag mitt bästa, för jag vill ju förmedla något, jag vill öka förståelsen för personer med psykisk ohälsa och det är väldigt viktigt för mig. Jag har också märkt att de som lyssnar verkligen uppskattar det vi pratar om.
Men helt ärligt, så jag kan prata för främmande folk och lämna ut vissa saker om vad jag varit med och hur jag känt och tänkt. Det svåra är egentligen att lämna ut mig själv och mina tankar för de som står mig nära, de som betyder något...för det är bara de som verkligen kommer nära som kan såra och skada.
Långdistansmissiler är jag ganska imun mot, närkampen däremot, den är svårast och där har jag fortfarande mycket att lära.
En del vänner blir rätt sura på mig ibland när jag fäktar bort allvaret med min något störda humor, men ibland måste jag, för humorn är mitt vapen. Jag kan vara allvarlig men jag föredrar att inte vara det för mycket och för länge, då blir det jobbigt och att ha det jobbigt i onödan känns ganska dumt.
Ibland hittar man ju folk som förstår detta, för att de gör lika dant mer eller mindre, vilket är väldigt befriande. Att kunna ha djupa diskutioner som sedan övergår i att man härmar en kåt sköldpadda i en youtubefilm, är fint tycker jag.
Mer humor åt folket!
