Labyrintbygge

I går på Inre Rum kom vi överens om att jag ska bygga en pillerlabyrint till utställningen, en permanent labyrint.
Den jag gjorde förra året var ju bara tillfällig och jag plockade ihop den när jag fotat klart den.
Det första problemet bli att hitta ett lim som funkar. Jag vill nämligen använda efexor-kapslar (bland annat) och de är gjorda av nått gelatinaktigt för att de ska smälta i magen. Så det gäller att hitta ett bra lim som inte förstör kapslarna.
Därför ska jag besöka Kjell & CO idag och kanske Clas O också. Jag gillar såna butiker, även om Kjell &CO inte är så rolig i Nordstan eftersom det mesta dom har är på lagret, så man måste säga till om vad man är ute efter.

Nåja, sen blir det lim-testning här hemma.

Labyrinten kommer inte att bli riktigt lika dan då jag inte tänker använda narkotikaklassade läkemedel i den permanenta. Även om labyrinten ska glasas in så att ingen pillar på den, så är det nog ingen bra idé. Men jag har gott om andra piller.

10 kg

Jag har nu gått ned 10 kilo i vikt sen jag vägde som mest för nästa två år sedan. Dessutom har jag ökat i muskelmassa, det är lite häftigt att ha muskler faktiskt. Midjemåttet har minskat med 10 cm ungefär.
Det är jättekul att få resultat av träningen på gymmet! Men, det innebär också att kläder blir för stora, ganska mycket för stora och kläder kostar pengar. Nåja, jag ska inte gnälla, jag ska vara glad och nöjd att jag gått ned i vikt.
Har jag tappat 10 kg, kan jag tappa 10 till och kanske mer.

Nej jag har inte ätstörningar och har aldrig haft, jag är bara överviktig och det är varken kul eller hälsosamt.
Envis är jag också, så jag ger inte upp!


Smålandsstenar i bloggvärldens rampljus!

Det är inte så ofta som jag uppmärksammar bloggar som inte har något med psyk-saker att göra, men nu gör jag det!
Två anonyma personer i Smålandsstenar bloggar nu om denna lilla ort som jag växte upp i och de gör det med mycket humor! Jag kan inte låta bli att småle när jag läser om Göstas Konditori, där jag suttit många gånger i stolar som inte bytts ut sen 70-talet förmodligen, sörplandes kaffet som sist jag var där kostade 14 kr, vilket är halva priset mot Göteborg!
Bloggen "Smallcountrystones" ger en genomgång av matställen i smålandsstenar, vilket går ganska fort då det inte finns speciellt många. Lite lokalt skvaller letar sig in i bloggen också givetvis, vilket säkert gör att halva samhället nu undrar vilka som skriver och vad som kommer här näst.

Jag noterar, att efter att jag skrev en kommentar på Smålandsstenar-bloggen, så ökade antalet besökar i min egen blogg med 100% idag.

1982 köpte mina föräldrar hus i Smålandsstenar, där de fortfarande bor kvar. Så jag spenderade 18 år i detta lilla samhälle innan jag drog till Lund för att fortsätta mina studier. Sist jag var i Smålandsstenar var i julas, då vi hemvändare invaderade Hotellet på annandagen och festade loss, vilket var oerhört kul, bättre än julafton i mitt tycke. Speciellt då Hotellets whiskeysortiment är rätt hyffsat, vilket förvånade mig en aning. Laphroaigen var förvisso slut, men en 18 årig Arbeg är ett rätt bra substitut.

Jag saknar inte Smålandsstenar för fem öre, men det är kul att läsa om hålan man växt upp i, speciellt när familjen bor kvar där och bloggen är skriven på ett roligt sätt.

Intervjuad

I dag blev jag intervjuad av två trevliga tjejer på socionom-programmet.
Frågorna kretsade kring hur jag ser på min diagnos och hur jag upplever att jag blir bemött av andra, både "allmänhet" och profession.

Både allmänheten och professionen har ju fördommar om schizofrena.
Många tror tex att schizofreni innebär att man har flera personligheter, men så är det ju inte, schizofreni är en psykossjukdom.
Inom professionen är det en del som tror att men är frisk bara för att man har sjukdomsinsikt och så är det inte alltid.

Många, både allmänhet och profession, tror att jag är friskare än vad jag är, för att dom helt enkelt sällan möter mig när jag inte mår hyffsat. Mår jag inte bra, går jag oftast inte längre än till min lilla Icabutik och jag vill inte träffa folk. Ibland vill jag iofs inte vara social ändå, men det beror mer på att jag behöver mycket ensamtid.

Vad jag också sa under intervjun, var att en diagnos ibland kan hjälpa en. Har man en diagnos är det ibland lättare att få rätt hjälp, inte bara av psykiatrin utan också från Försäkringskassan och Socialtjänsten. Dessutom känner jag och en del andra att en diagnos är en slags bekräftelse på att något inte stämmer riktigt, vilket kan vara rätt skönt att veta ibland.

Dock finns det många fördommar om psykiska sjukdomar och den biten är jobbig. Om man är öppen med sin diagnos, som jag är, så får man mååånga gånger förklara vad sjukdomen innebär - egentligen. De flesta gillar att få rätt information, men visst finns det folk som inte vill rucka på sina fördomar.
Jag har full förståelse för de som inte är öppna med sin diagnos, det ÄR jobbigt att behöva informera och förklara för femtielva personer gång på gång och dessutom löper man risk att få konstiga fördomar slängda i ansiktet.

Varför är jag öppen då?
Jo jag är så otroligt envis med att jag vill förändra folks syn på psykiskt sjuka. Jag flera gånger mött okunskap och gett tillbaka kunskap, det ger mig något att kunna förändra, även om det ibland bara handlar om en person.

Kunskap är Makt!

Mera sol!

Vi har haft en härlig vädervecka i Göteborg nu. Det är så skönt att kunna gå ut utan vinterkappa!
Förvisso innebär det också att min vilding till sköldpadda väcker mig vid 8 på morgonen genom att möblera om terrariet.
Charmigt? ja, men kanske inte på söndagar.....
Nu har han fått käk och är mätt och glad. Trodde att han skulle ta det lite lugt efter maten....men icke! Han kör maratonlopp i lägenheten.

I morgon ska jag intervjuas av två socionom-studenter om min syn på min diagnos - schizofreni. Det blir nog intressant att se vad de har för frågor. Det innebär dock att jag inte hinner vara på InreRum, men men så kan det gå.
Tänkte pallra mig till gymmet på morgonen, intervjun är ju på eftermiddagen.

Ja! Bostadstillägg!

Efter en titt på internetbanken, så kan jag konstatera att jag får bostadstillägg och jag får det på måndag.
Det innebär att jag BÅDE kan betala hyran och äta mat framöver. Det känns väldigt skönt!

I natt drömde jag att jag vägde mig, då tror jag att vågen hamnade på 85 kg och jag blev glad för så "lite" har jag inte vägt på 3 år. När jag ställde mig på vågen på riktigt i morse insåg jag dock att snart kommer vågen verkligen visa 85 kg, för det är bara nått futtigt kilo kvar tills dess. Det känns riktigt bra!
Ok målet är långt borta, men jag är jävulskt envis.
Vågen tar ju heller inte hänsyn till att jag skaffat mig muskler som väger mer än fettet som försvunnit, för muskler har jag minsann nu. Mina lårmuskler är så hårda att det är bisarrt! Men ändå väldigt trevligt dock.

Sol ut, sol inne ....

Våren är änligen här!
Det är inte bara herr Sköldis anser det, utan även vädret. I går och idag  - strålande sol!
Jag och "grannen" traskade runt Härlanda Tjärn, perfekt promenadväder, även om jag nog skulle haft med mig solglasögonen. Sen blev det perkulator-kaffe hos grannen, gott!

tjärn

På väg till Härlanda Tjärn

Fullt ös på Inre Rum

I går var vi ovanligt många personer samtidigt på InreRum, dessutom möblerade vi om lite, så det var en gnutta kreativt kaos helt enkelt.
Det är väldigt kul att se Inre Rum utvecklas. Jag har ju varit med sen starten 2007 och tycker att Inre Rums utveckling är väldigt bra och intressant. Jag tror att Inre Rum behövs!
Mer info om Inre Rum hittar man på hemsida: www.inrerum.com

Jag ska förmodligen bygga upp min medicinska labyrint igen, för Inre Rums utställning. Hur det blir rent praktiskt återstår att se, för vi måste i så fall "glasa in" labyrinten så att pillrena inte går att nå och inte trillar omkring på golvet om limmet släpper. Jag får ta ett snack med vår "byggare" Ulf.

labyrint

Medicinsk Labyrint


Efter Inre Rummandet traskade jag hem i vårsolen, det var en härlig promenad.

Avbokning

Nu har jag avbokat min tid hos Socialens försörjningsenhet eller vad dom nu kallar det!
Jag behöver ju inte komma dit nu när jag har Aktivitetsersättningen fixad. Sköööönt!
Nu är det bara bostadstillägget att vänta på.....

Eftersom jag fick pengarna som aktivitetsersättningen inbringar idag, så har jag betalat alla "manuella" räkningar, vilket inte var så många.
De som återstår är e-fakturor - Apoteket, Comhem och GBG Energi och autogiron på hyran och avgiften till Hyresgästföreningen, men dessa räkningar blir tillsammans ingen liten summa tyvärr.
De 6426 kronorna jag fick idag täcker mina räkningar nästan exakt och lämnar intet att leva på.

GBG Energi ville ha 627 kr av mig för gasen och elnätsavgifter..... suck....
Det ska inte bara bli skönt att få en vanlig elspis, det ska också bli skönt att inte betala för gasen. Gas är ganska dyrt pga att alla säkerhetsåtgärder som gasen kräver är inbakat i kostnaden. Jag kommer nog inte tjäna på att ha elspis ändå, men det kommer kännas säkrare och framför allt kommer jag att kunna baka en massa.


Sköldis sitter och kikar fram under min säng, vara i terrariet är ju inge kul när man kan gå fritt  på 47 kvm.

Papper på beslutet!

I går fick jag papper på Försäkringskassans beslut om att jag får aktivitetsersättning ytterligare två år.
Det är väldigt skönt även om jag inte vet om jag får bostadstillägget denna månad....

Sköldis blev också glad tydligen, fast det beror nog mer på att det blir ljusar och varmare i hans fall.

putte


Så här såg han ut innan han försökte ta sig ut genom terrarieglaset.
Jag släppte ut honom i sovrummet och nu har han parkerat sig under sängen, han tycker att det är mysig där.
Så enligt Putte är det tydligen vår nu.


Pustar ut!

Enligt internetbanken, så får jag 6400 kr av Försäkringskassan nästa vecka.
Det torde innebära att min ansökan om Aktivitetsersättning har gått igenom!
Men, bostadstillägget är inte klart än. Så med min hyra på 4300 kr blir det tufft nu.
Jag inser redan att det inte kommer att gå ihop, eftersom jag måste betala gasen och hemförsäkringen också, sammanlagt 900 kr. Apoteket 160 kr också....

Så, jag får vända mig till föräldrarna tills bostadstillägget är behandlat.
Tur att jag har snälla föräldrar med bra ekonomi.
Att jag kanske kommer att få bostadstillägg för Mars retroaktivt, hjälper ju inte just nu liksom.

Men jag är lättad, mycket lättad!

Och vinnaren är.....

Tävlingen "Döp om FK" är nu slut och bidragen har haglat in.....ehum ok nä det har dom inte, men några har vi fått in dock och vi tackar de som engagerat sig i denna högts angelägna fråga ( Vi är juryn...).

En enig juryn har nu dividerat fram det vinnande bidraget, som är: "FörKasserade" inskickat av Pat.Punkt!
Juryns motivering lyder: Bidraget kan tolkas på olika sätt, är kort och koncist, men ändå slående och det gillar vi.

Ett STORT GRATTIS till Pat.Punkt!

döpomfk

Mina erfarenheter kan hjälpa

Jag har insett rätt ordentligt nu att mina erfarenheter av dåligt mående etc verkligen kan hjälpa andra.
Nu när jag är rätt stabil kan jag hjälpa mina vänner om de mår dåligt, vilket tyvärr händer.
I söndags tog jag lite hand om en väninna som genomgår en kris. Hon fick te, prat och sova på min soffa, det lilla hon nu kan sova. Hon är insiktsfull även om hon krisar nu, hon vet att hon måste sova och äta bättre, ta hand om sig själv, hon kände också att hon inte vill vara ensam just nu och då ska hon givetvis inte vara det heller. En styrka hon har, är att hon är hjälpsökande och inte så introvert och isolerad som jag var när det var som värst i mitt liv.
Jag är fullt och fast säker på att hon kommer att klara detta och må bättre, men det kan ta sin tid.

Förr var jag inte den som tog om hand, snarare den som togs om hand, men nu när jag är mer säker på mig själv och har erfarenheter och kunskap, så kan jag finns där för mina vänner på ett helt annat sätt. Det är skönt både för mig och säkert för dem också.
Skönt att känna att allt jag gått igenom inte är förgäves, det gör att jag faktiskt kan hjälpa andra.

Exempelvis så kan det vara så att en person som mår dåligt, behöver få släppa lite på kontrollen men då måste någon annan finnas där och ta över den. Ibland kan det vara så enkelt som att säga: "Nu är det midnatt, du måste försöka sova lite."
Visst kanske jag känner mig en gnutta stolt över att jag fixar att ta hand om vänner nu, men mest vill jag ju bara att dom ska må bra.

En risk när man själv mått dåligt och skall ta hand om andra, är ju att man övertolkar signaler och symtom, så att man ser sina egna problem i den som behöver hjälp. Så man måste verkligen tänka efter ibland.

Tjejkväll på Internationella Kvinnodagen

I dag ska jag på Tjejkväll hos en väninna. Ett lite ovanligt tilltag av just den väninnan tänkte jag, men nu gick det uppför mig att det är Internationella Kvinnodagen idag och det finns säkert ett samband då.
Jag vet inte vilka som kommer men jag hoppas att väninnan gjort sin grymma kladdkaka! To die for!
Får se vad jag plockar med mig dit...te kanske?

Som fortsättning på gårdagens utläggning om min döende Mp3-spelare, så kommer min lilla röda Zen Stone ersättas av en svart Zen Stone 2 GB. Efter en hel del letande, hittade jag den på DustinHome för 299 kr.
Först letade jag på CDON, Netonnet, Clas O och Kjell & Co. Då insåg jag väldigt snabbt att det är heeelt ute med små, enkla mp3-spelare. Nä, nu ska alla mp3or vara stora som en mobiltelefon, ha minst 4 GB minne, stor skärm etc....
Ursäkta, men seriöst, behövs det verkligen????
Nej jag tror inte det. Det är tillverkarna som löper amok bara och den stora massan sväljer allt med hull och hår.
Jag tvivlar starkt på att man verkligen behöver super-mediaspelare.
Ta en titt på din egen mp3-spelare... har du använt alla dess funktioner? Hur ofta ser du verkligen på film på bussen/spårvagnen i din mediaspelare?

Ok jag kanske är lite bakåtsträvande, men jag trodde att poängen med mp3-spelaren var att den skulle vara liten, lätt och väldigt portabel.

Min döende Zen Stone

I två år har min mp3-spelare Zen Stone tjänat mig väl, men nu sjunger batteriet på sista versen.
Det är inte utan viss sorg som jag nu måste se mig om efter en efterföljare till min signalröda Zen 1GB.
Helst vill jag ha en ur samma serie för jag vet ju att dom iaf håller 2 år och ljudet är väldigt bra. Dessutom liten och lätt, utan en massa onödiga finesser. Min nuvarande har inte ens skärm och det behövs faktiskt inte heller.

Så nu söker jag mig vidare och tackar min lilla röda för trogen tjänst.

Vad ersättaren blir vet jag inte än....förhoppningsvis en Zen Stone Plus 2 GB, men det är nu orsäkert.

Tävlingen snart slut!

Tävligen "Döp om FK" går mot sitt slut nu. Den 10de Mars, alltså Tisdag nästa vecka, ska alla bidrag vara inne!
Sen kommer juryn gå igenom bidragen och utlysa en vinnare.

Jag vill tillägga att det inte måste vara "elaka" bidrag. Har man goda erfarenheter av Försäkringskassan, så får man givetvis döpa om FK till något snällt. Och som jag skrivit tidagare, får man lämna flera bidrag. Så det är bara fundilura på ordentligt!

Det löser sig?

Jag har just pratat med min handläggare på FK i 6 minuter och jag är inte bara glad att jag lyckades ringa trots min telefonfobi, jag är rätt nöjd med samtalet också!
Handläggaren var mitt uppe i att sammanställa underlaget till beslutet om min ekonomiska framtid, så hon tyckte att det var väldigt bra att jag ringde just nu. Hon ställde lite frågor om hur jag upplever min sjukdom och även om vad Inre Rum är och hur mycket jag deltar där. Hon sa också att hon föreslår att jag får Aktivitetsersättning till och med April 2011, längre än så kan jag ju inte få efter som jag fyller 30 sen. Hon lovade också att beslutet skulle tas under denna månaden, så att jag inte hamnar i ekonomisk knipa.

Visst låter det bra???

Kanske lite för bra? Jag vågar inte helt lita på att det ska lösa sig i tid, men jag är lite mer hoppfull nu faktiskt.

Jag har varit väldigt sur och bitter på FK, men just nu är jag rätt nöjd att jag har en bra handläggare som faktiskt är riktigt trevlig.

Piiiip piiiiip piiiiip

Jag försöker få tag på Socialens enhet för försöjning i min stadsdel, hittills har det bara blivit PIIIIIP PIIIIIP PIIIIP.
De har tydligen fullt upp i dessa tider, men skam den som ger sig! Jag har iofs inget val annat är att telefonterrorisera dem om jag vill kunna betala min nästa hyra. Försäkringskassan har ju inte hört av sig på något sätt, handläggaren har inte ringt och dubbelkollad mina uppgifter och något datum då beslutet om min aktivitetsersättning ska tas har jag inte heller fått besked om. Så jag är rätt säker på att det inte kommer att trilla in pengar från FK den 19de Mars, vilket är det datum som jag annars skulle fått pengar på.
Det känns liiite jobbigt.
Det finns ju ingen garanti för att jag får pengar av soc i tid för att betala hyran, eller att jag får nått alls.

Man känner sig rätt maktlös. Jag har gjort precis vad jag ska, skickat in alla papper till FK innan datumet som FK satt som sista. Jag har fyllt i alla 4 sidor på blanketten som jag ska och läkarintyget kom också till FK i tid.
Detta är tredje gången jag ansöker om Aktivitetsersättning och jag vet hur det fungerar, eller hur det har fungerat tidigare men nu verkar det ju inte fungera alls.
FK ville ha in alla papper innan 15de November, det fck dom.
Men, när jag ringde handläggaren för 3 veckor sen, så hade hon inte ens tittat på min ansökan. Hon påstod dock att det inte skulle bli problem och hon skulle ringa mig när hon börjat se över min ansökan.....


Man ska inte lova något man inte kan hålla, även om man jobbar på FK.


Sur men lite kreativ

Efter en dålig natts sömn, pallrade jag mig upp vid 8. Det regnade lite och jag suckade.
Nu suckar jag ännu djupare för regnet övergick till snö.

Nåja, i fredags fick jag en kokboks-idé! Den började som ett skämt, men min polare Magnus tyckte att det var en bra idé.
Jag tänker inte avslöja idén än dock! Jag insåg snabbt att jag inte kan skriva en kokbok helt själv, jag är för dålig på att laga mat, men jag har en vän och nummera granne som kan det där. Henne ska jag definitivt tjata på lite, jag tror att hon skulle tycka att det är en intressant idé.
Vi är rätt kloka var och en för sig, men slår vi ihop oss så blir vi en snyggare version av Einstein!

På besök i Hammarkullen

I går var jag i Hammarkullen för första gången i mitt liv!
En väninnan hade inflyttningsfest och det var mycket trevligt! Många trevliga människor, flera nya ansikten, givande konversationer och det blev sent. Jag kom hem vid 4 med sista bussen och trillade i säng ganska fort. Så i dag har jag mest sovit.
Lite avis är jag på väninnans uteplats....fast jag trivs ju väldigt bra här i min lägenhet.


I dag fyller min lillebror 25, så han är inte så liten längre men jag kommer ju alltid vara äldst ändå.
Grattis brorsan!

RSS 2.0