Kära bloggen

Ja det var ett tag sen jag skrev nu, bloggtorka kallas det tydligen.
Det har kanske inte hänt så där ofantligt mycket, men jag har faktiskt varit hos en psykolog!
Detta skedde förförra vecka och det var ett bra första möte tyckte jag, vi bokade in en ny tid på onsdag denna vecka.

Anledningen till att jag bad om att få träffa en psykolog, är att jag insett att min sociala paranoia hindrar mig en hel del i livet och det går inte att medicinera bort den, så nu ska jag förska med terapi!
Det gick fortare än jag trodde, jag fick en tid nästan direkt hos en psykolog på min psykosvårdsmottagning.
Annars är det ju otroligt långa väntetider för psykologkontakt, men det finns en bra sak med att ha just en psykossjukdom och det är psykosvården i Göteborg!

Sen jag kom in i systemet här i Göteborg så har det aldrig varit några som helst problem att få den vård jag behöver. Jag önskar att det vore lika bra för alla, men det vet jag tyvärr att det inte är och ofta beror det helt enkelt på resurser, det finns inga pengar och inte tillräckligt med personal. Det råder tex brist på psykiaters.

Jag är dock, som jag skrivit förr, oerhört tacksam för den vård jag får och för att mina vårdkontakter är så bra.

Chockerande!

I söndags fick jag en chockerande nyhet. Jag pratade med morsan på msn och hon säger: "Håll i dig nu, pappa har börjat läsa böcker! Han har läst 4 stycken på en vecka!"

Jag höll på att trilla av stolen!

Den enda bok jag sett min far läsa i på evigheter är Sockenboken om hans hemby, annars löser han mest korsord. Så detta att han nu slukar svenska deckare på löpande band, är verkligen otroligt!
Tiden får utvisa om han nu kanske t o m skaffar bibliotekskort och vem vet, Bokmässan nästa kanske?

Som jag sa till morsan: Man KAN lära gamla hundar sitta!

Föredragande

Om några veckor ska jag hålla föredrag, denna gång handlar det om hur och när jag blev bostadslös i slutet på 2006. Exakt vad föredraget kommer att innehålla vet jag ej än, men jag kommer berätta min histora om det hela och hur det påverkade mig när jag hotades av hemlösheten, blev bostadslös och hur det gick senare.
Det är Stiftelesen Gyllenkroken som annordnar denna konferansdag och målgruppen är politiker, socialarbetare och liknande, det är alltså inte en öppen föreläsning.

Gyllenkroken har i sin verksamhet ett korttidsboende för bostadslösa med psykiatrisk problematik och det var där jag hamnade när jag blev bostadslös.

Nu är det 3 år sedan jag flyttade in i min nuvarande lägenhet, efter nästan 2 års provboende fick jag första handskontraktet och den fredagen när jag fick brev om det, är en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag grät av lycka och var helt skakis.
Mitt hem betyder oerhört mycket för mig, det är min borg. Jag trivs väldigt väl i lägenheten och i området, kvartersvärden är snabb och trevlig om det händer nått och jag har bra grannar. Kort sagt, så är jag väldigt nöjd med mitt boende nu, så jag tänker bo här tills jag dör! Så vida inte huset rasar först.....

RSS 2.0