Suffocate For Fuck Sake
Jag när mitt SFFS-beroende via MySpace-sidan: SuffocateForFuckSake
Måste införskaffa denna skiva, på nått sätt.
Det regnar och dagisungarna på andra sidan gården har äntligen gått in för att äta. Ett av barnen gallskrek konstant i en kvart tidigare.
Jag gick på dagis och vi lekte palentologer/arkeologer i sandlådan, grävde upp dinosaurieben och flintknivar precis som dom gjorde i VetenskapensVärld. En gång gick jag och tre andra barn ut i strejk, vi vägrade gå in för att äta mellamål. Utan vi kröp in i den stora "taggbusken", där vi gjort gångar. Exakt varför vi strejakade minns jag inte, jag vet heller inte vart vi lärt oss ordet "strejk", men vi visste att det innebar att man satte sig emot något.
Lekis har jag lite minnen av. Det var nära att vi petade ut ögonen på oss själva i myshörnan, när vi illustrerade begreppet "det var nära ögat" som rösten på sagobanden avslutade berättelserna med.
Något jag inte tänkte på då, för tjugo år sedan, var att alla flickor i min lekisgrupp skulle bli hårfrisörskor eller sjuksköterskor och ha 2-3 barn.
Själv tänkte jag bli arkeolog och barn hade jag inte en tanke på.
Nu blev jag aldrig arkeolog, även om jag läste Antikens kultur- och samhällsliv i ett år, där en gnutta arkeologi ingick.
Jag vill inte bli arkeolog längre, jag vill inte bli någonting alls för jag ÄR.
Måste införskaffa denna skiva, på nått sätt.
Det regnar och dagisungarna på andra sidan gården har äntligen gått in för att äta. Ett av barnen gallskrek konstant i en kvart tidigare.
Jag gick på dagis och vi lekte palentologer/arkeologer i sandlådan, grävde upp dinosaurieben och flintknivar precis som dom gjorde i VetenskapensVärld. En gång gick jag och tre andra barn ut i strejk, vi vägrade gå in för att äta mellamål. Utan vi kröp in i den stora "taggbusken", där vi gjort gångar. Exakt varför vi strejakade minns jag inte, jag vet heller inte vart vi lärt oss ordet "strejk", men vi visste att det innebar att man satte sig emot något.
Lekis har jag lite minnen av. Det var nära att vi petade ut ögonen på oss själva i myshörnan, när vi illustrerade begreppet "det var nära ögat" som rösten på sagobanden avslutade berättelserna med.
Något jag inte tänkte på då, för tjugo år sedan, var att alla flickor i min lekisgrupp skulle bli hårfrisörskor eller sjuksköterskor och ha 2-3 barn.
Själv tänkte jag bli arkeolog och barn hade jag inte en tanke på.
Nu blev jag aldrig arkeolog, även om jag läste Antikens kultur- och samhällsliv i ett år, där en gnutta arkeologi ingick.
Jag vill inte bli arkeolog längre, jag vill inte bli någonting alls för jag ÄR.
Kommentarer
Postat av: polly
ja det är knäppt att man "måste bli något". räcker det inte att man finns till??!
Trackback
