Backabranden utan minnen

Det verkar som om alla minns Backabranden för 10 år sedan.
Folk vet vart de var och vad de gjorde när de hörde nyheten.
Det gör inte jag.
Jag har letat i min skadade minnesbank, men hittar ingenting. I stället skapar jag ett låtsasminne av att skolan var mycket dämpad och att det hölls en tyst minut, för så var det säkert. Jag minns det bara inte.

Jag var 17 år då, gick andra året på gymnasiet men jag minns bara fragmet av de åren. Jag vet inte riktigt varför, kanske för att det var kaos inom mig och jag tog min tillflykt till böckerna istället.
Jag minns inte vad mina klasskamrater hette, men jag minns att jag upptäckte H.P Lovecrafts böcker.
Ibland undrar jag om det är Zoloft-medicineringen jag gick på som gjort att jag inte minns, eller var jag helt enkelt bara för deprimerad och introvert för att ta in omgivningen?

Om två år kanske någon aktiv fd.klasskamrat tycker att vi ska ha återträff, men kan man gå på en sådan när man inte minns tiden vi spenderade tillsammas i olika klassrum? Vi hade flera marior i klassen, så mycket vet jag och jag minns ett par namn till kanske, men inte mycket mer.

Bortom min kontroll

Stressen tar över mer och mer nu och får mig att bli på dåligt humör samt ångestdrabbad.
Det största stressmomentet är kontraktet på lägenheten, som jag fortfarande inte hört något om. Det är uppenbart att någon på Poseidon AB inte gör sitt jobb, för då skulle kontraktsfrågan vara löst för länge sedan. Jag vet inte vem som handhar detta ärende och Poseidon är en stor värd i Göteborg med flera olika kontor, således vore det mycket svårt att ringa och höra vad som händer.

Stressmoment nummer två är att mitt beslut om Aktivitetsersättning från Försäkringskassan måste förnyas. Alla papper, dvs själva ansökan och ett läkarintyg skall vara inne den 15de November. Ansökan har jag givetvis skrivit klart för länge sedan, men så är det läkarintyget. Jag vet inte om det är skrivet, eller om det överhuvudtaget kommer att skrivas i tid.
Det var iaf inte klart för en vecka sen när jag var hos min kontaktperson. Tyvärr är jag rätt pessimistisk, det kommer inte blir klart i tid tror jag. Det kommer leda till att FK inte vill besluta något alls och skjuter på det. Så i mars står jag eventuellt utan inkomst.

Även om läkarintyget skulle komma in i tid, så finns det inga garantier för att jag får fortfsatt aktivitetsersättning. En väninnas ärende hos FK har förhalats i flera månader nu och det är uppenbart att förhalningen är medveten från FKs sida för inte ens FK kan vara så otroligt inkompetenta.
Jag ser inte fram emot samma behandling, men det skulle inte förvånga mig ett dugg.
Jag ser heller inte fram emot att behöva söka min försörjning hos Soc, det har jag gjort förr och det var inte roligt alls.

I min pessimistiska hjärna, ser jag mig som hemlöst socialfall om några få månader.
Sen tror folk att man har "tur" som slipper jobba....att man bara kan glida omkring och casha in pengar. Det är inte så.
Folk syn på sådana som mig känns förnedrande. Jag har inte valt detta. Jag har inte valmöjligheterna som många andra har.

Min livssituation är bortom min kontroll just nu och det är på intet sätt roligt.

Nytt nummer av Inblick - i Inre Rum

Nu är den här!
Ett rykande färskt nummer av Inre Rums tidning "Inblick - i Inre Rum" finns att ladda ned som pdf.
Temat denna gång är Diagnos, så det finns artiklar om diagnoser, information om Inre Rum, nyheter som relaterar till psykisk hälsa/ohälsa och givetvis lite bra bilder!

Tidningen är såå färsk att vi inte hunnit trycka upp den mer än i 25 ex som gick åt i går på Stadsteatern.
Dock skall den tryckas och skickas ut nästa vecka.

Stadsteatern avklarad

I går var jag med några till i Inre Rum och höll föredrag på Stadsteatern, i foajebaren på andra våningen.
Trots den kopiösa ångesten tidigare under gårdagen, så kom jag iväg och gjorde vad jag skulle. Kanske var det så att jag via ångesten fick lite perspektiv, för jag var inte speciellt nervös alls. Ångest är värre än att hålla föredrag på Stadsteatern.

Vi skulle ha "mygga" på oss, dvs en liten mikrofon som sitter på en ställning som man sätter fast bakom öronen. Jag har aldrigt haft en sån förr och är inget stort fan av mikrofoner, så det var egentligen myggan som var det värsta igår. Jag fick hjälp av den trevlige ljudteknikern att få dit myggan, då den trasslade in sig i mitt långa hår.

Sen var det bara att tuta och köra! Först ut av Linda och Annica som pratade om vad Inre Rum är, sen kom det ljuvt gitarrspel från Magnus, därpå paratade Annica och visade exempel på lite extrem kreativitet. Sen var det min tur att prata om skrivandet som terapi, därefter PO och sist Anneli. Efter en bensträckare på det, så hade vi en liten frågestund. Det kom inte så otroligt mycket frågor från publiken, men jag tror att många hade frågor som dom dock inte riktigt vågade ställa.

Så jag var på scen i nästan två timmar med den jäkla myggan. Jag har inte scenskräck, jag har stått på scen sen jag var liten och sjungt eller spelat piano och det var banne mig jobbigare än att hålla föredrag. För när jag håller föredraget om skrivande som terapi, så vet jag att jag har något att förmedla som publiken kanske inte har så mycket koll på, eller nån koll alls. Jag är då den som sitter inne på kunskapen, jag har ett övertag.

Den uppmärksamhet man får när man står på scen är jag ambivalent till, för jag gillar inte alltid att synas. Ibland vill jag vara osynlig, men ibland är jag lite exibitionistisk också.

Vi var duktiga igår! Det kom fram folk efteråt och ville prata, berömde oss och så vidare.

Sen hade jag turen att få skjuts ända hem, det var riktigt skönt att slippa ta vagn och buss. Tack Anneli!

Ångest

I morse var jag lite nervös för kvällens framträdande i foajel på Stadsteatern med Inre Rum.
Sen övergick dock nervositeten i en sjuhelvetes ångest som dock inte har med föredraget att göra. Jag har gjort det förr, jag börjar nästa bli van, det är inte det.
Jag hade ångest i går också, rätt rejält och lyckades inte somna förrän efter 03 nån gång. Detta trotts att jag hade tagit lugnande för ångesten och senare även insomningstabletter för att få sova.

Jag vet inte exakt vart ångesten kommer ifrån, delvis kan det ju givetvis vara lägenhetskontraktet som spökar men inte bara det. Just nu känns det som om jag inte riktigt vet vad som händer med mitt psyke. Psyket och jag är inte helt integrerade för tillfället.

Jag vill absolut inte ställa in i kväll. Men det är klart skulle det vara så att jag krälar på golvet och hyperventilerar en halvtimme innan jag borde sticka, så har jag inte direkt något val.

Sånt här går över det också, men just nu är det en evighet.

Insomnia

Trodde att jag skulle somna hyffsat i kväll, men icke.
Jag lade mig vid 21 efter att ha tagit kvällsdosen Seroquel, trött var jag, trött och seg. Men somna kunde jag inte.
Vid halv 11 gick jag upp, drack mjölk och tog en cigg, sen lade jag mig ingen. Ytterligare en timme passerade.
Jag gick upp tog två stilnoct, en cigg, mer mjölk och lade mig åter.
Nu är klockan 2 och jag kan fortfarande inte sova. Det börjar bli lite tradigt och jag skulle verkligen behöva sova lite om jag ska orka med morgondagen, dvs föredrag i foajen på Stadsteatern.

Jag vet att jag ororar mig för saker nu, mest för lägenhetskontraktet givetvis, men jag är medveten om det och att jag inte kan göra så mycket åt saken. Jag vet också att jag har dåligt samvete för att jag säger idiotiska saker till folk jag tycker om efter några glas vin för mycket. Men det kan jag inte heller göra så mycket åt, då jag inte har en tidsmaskin.

Jag har också kommit på en möjlig anledning till varför jag känner mig skum frammåt 3-4 tiden på eftermiddagen. Det kan vara så att nivån av Seroquel går ned då, det är ju en vanlig tablett och ingen depotkapsel. Kanske borde intaget delas i 100 mg vid 3 tiden och sen resterande 100 mg vid läggdags? Tål att funderas på.

Skum i skallen

De senaste dagarna har jag känt mig skum i skallen frammåt den senare delen av eftermiddagen. Vad detta kan bero på vet jag dock inte. Det är liksom inte ångest eller deppighet, det är nått annat, något skumt.

Senare i kväll kommer E, E och S hit, det skall bli trevligt. Var ett tag sen jag träffade någon av dem.
Får man besök, så bör man städa lite, så det var exakt vad jag gjorde i går plus att jag tvättade. Sen kände jag mig riktigt duktig. Nu har jag städat lite till och köpt rött vin.

Jag är lite nervös inför mitt framträdande i Foajen på Stadsteatern på måndag, men det går nog bra ändå. Eventuellt kommer en kompis dit och lyssnar och kanske även min brors flickvän om hon hinner.

"Inblick - i Inre Rum" är så gott som klar för tryck nu och den ser väldigt bra ut!

Inre Rum på Stadsteatern!

Måndagen den 27 Oktober klockan 18:30 intar Inre Rum foajén på Stadsteatern!
Läs mer HÄR!

Det är vårt föredrag om skapandets vikt för återhämtning som kommer att framföras.

Det känns liite läskigt att prata på Stadsteatern, men det ska nog gå bra. Undra om jag måste ha mikrofon då? Jag gillar inte mikrofoner.

Inre Rum tidning "Inblick - i Inre Rum" är nästan färdig och kommer väldigt snart. Det blir ett utökat nummer, hela 12 sidor nu och temat är diagnoser.

Pain in the ass

Jag har lyckats sträcka en muskel i vänster skinka. Hur vet jag inte och det är ett jäkla konstigt ställe att sträcka sig på.
Kan dock säga att det gör rätt ont! Så jag får försöka ta det lite lugnt med mina promenader och sånt.

Men, jag tog en runda i Nordsatan i dag iaf, eftersom jag blev så rastlös och hade fått pengar. Givetvis betalade jag räkningar förs dock. Jag köpte inte så där otroligt mycket dock, det dyrast var en festväska i lagom storlek på HM som jag gav 135 kr för. Fick tydligen lite rabatt på den eftersom jag skaffat HM Clubkort. Lite småsaker inhandlades också, så som sockar, fotbalsam och handcreme, för jag borde ta lite bättre hand om mina fötter och mina händer brukar bli lite torra så här års. Egentligen gillar jag inte att smörja in mig med en massa krämer och tjox, men ibland måste man.
Köpte en ansiktsmask också när jag ändå höll på, får se om det blir av att använda den... Den ska tydligen vara "uppiggande" för huden eller nått sånt.

Egentligen skulle jag ju stuckit till Inre Rum idag, men jag sov så dåligt i natt att koncentrationen var i bottennivå. Sömnen har inte varit bra på sistonne och insomningspillerna vill inte riktigt funka, kanske borde jag testa nått annat piller? Jag ska till kontaktpersonen på onsdag, så jag får väl prata med henne om det. Sömn är viktigt.

Jag har inte varit på Lernia och pratat än. Eventuellt skulle det bli av i morgon, men jag har inte hört något om det, så det verkar inte så. I stället skall jag nog på en liten secondhand-shoppingtur med C. Jag behöver hitta något som skulle kunna kallas "trallpunkigt", eftersom J har det som tema på sin inflyttningsfest.



Min "syster"

Jag har en icke-biologisk syster, vi har inga gener gemensamt, men vi har historia gemensamt.
Vi lärde känna varan för ca 20 år sen och har varit vänner sen dess. Ok ibland har vi bråkat som riktiga syskon,
Men hon är min syster, eller fostersyster, vi har starka band och har känt varann länge.
Min mamma har fostersyrrans flicka som bakgrundsbild på datorn, så även min mor står nära syrran.
Detta är helt enkelt ett inlägg för syrran!

Älskar dig Jane! Även om du var rätt jobbig ibland som tonåring!

Kläckt av Jane:

"Titta en hångla!"  ( kommenterar en humla)
"Hej jag vill ha såna där...soure...saure...sore......(sourcreme and union-chips)

Eris

Eris

Min törst är osläckbar
kan ej släckas
ens av Inachus vatten

Hungern ständigt krävande
rök av oxe
blod av lamm
är ej tillräckligt
för att stilla mig

Ingen man eller kvinna
inte heller barn
går ovetande på jordens yta
om mitt nöjes fruktansvärda natur

Inget land
nära eller fjärran
är bortom mitt inflytandes hand

Där svärd klingar
och kopparn glänser
finns jag
ständigt närvarande

I striden hetta
bland skrik och larm
står jag ibland er
en fot på vardera sida

Där blodet färgar marken röd
röken av likbål stiger mot Helios vagn
Där är min hemvisst
ty jag Eris är
Gudinna av tvist och krig



Helene Johansson 2002


Det är ni som är de konstiga...

....det är jag som är normal!

I dag har jag tyckt att alla beter sig konstigt. Inte för att jag träffat en massa folk direkt, nej, men jag var hos min kontaktperson och sen på Kvantum. Antingen är jag speedad, eller så tror jag att kontaktpersonen var väldigt trött och höll på att somna.
Sen på Kvantum tyckte jag också att folk var konstiga. En kvinna var lite väl högljudd tex, en man var bara konstig tex och kassörskan var också skum på nått sätt.

Ok ok, jag vet att det förmodligen var fullt "normala" människor och att jag är den konstiga. Eller....?

Ring ring

Nu har jag ringt Fastighetskontorer angående mitt lägenhetskontrakt. Dock ringde jag fel tant och rätt tant var upptagen visade det sig sen, så jag får försöka igen om en stund.

Ringa är inte lätt när man har telefonfobi, men ibland måste man tyvärr plocka upp den förbannade telefonen och slå några siffror.

I eftermiddag tänkte jag gå på ett gratis föredrag om borderline som Inre Rum arrangerar på Gyllenkrokens aktivitetshus. Får se om jag kommer iväg helt enkelt, får hoppas det för det kan nog vara ett intressant föredrag.

Vågar och InreRum

I dag har jag varit på Inre Rum och vi pysslade med tidningen "Inblick - i Inre Rum" som börjar bli färdig nu. Till kommande nummer så har tidningen utökats med några sidor, så se fram emot nyttig och intressant läsning för snart kommer den!

Efteråt stack jag in till Nordsatan en sväng, målet var den nyöppnade Kjell & CO-butiken. Jag hade spanat in en "dietvåg" på deras hemsida för en hyffsat billig peng, som jag köpte av en mycket trevlig expedit. Nu ska jag bara sätta mig in i hur vågen funkar, för den är rätt avancerad minsann! Den är som en liten dator och räknar ut kalorier och sånt!
Tänkte väga sköldisen också för det var ett tag sen. Tror dock inte att vågen kan räkna ut hur många kalorier en sköldpadda innebär....men jag ska ju inte käka upp honom.

Att ha en köksvåg är bra när man använder Viktklubb tror jag, alla deras "portioner" verkar vara rätt rejält tilltagna nämligen och dessutom blir ju kaloriräkningen mer exakt när man väger något än höftar till "en portion".
Inte för att jag har några problem med att hålla kaloriintaget direkt, idag har jag ännu inte fått i mig alla kalorier jag borde få i mig tex. Så jag måste käka lite till eller nått, för att nå dom 1683 kalorierna. ( Ja Polly, jag ska äta färre kalorier än dig pga att jag inte har ett fysiskt jobb, eller jobb alls).
Dock tar ju inte Viktklubb med mediciner i beräkningen.....och det är ju delvis medicinerna som gjort att jag ökat i vikt och förmodligen gör det svårare att gå ned i vikt också. Men, SKAM den som ger sig!

I morgon ska jag försöka få tummen ur och ringa och höra vad som händer med kontraktet på lägenheten!

Viktklubb.se

Galenskapen kontrollerar kaloriintaget!

Jag vet att jag skrev för ett tag sen att räkna kalorier inte är min grej, men nu har jag ändå gått med i Viktklubb.se!
Sporrad av Pollys viktnedgång pröjsade jag idag för 6 månaders medlemskap och nej det är inte så farligt dyrt. Jag gav 398 kr för dessa 6 månader. OM jag kan gå ned mer i vikt med denna tjänst, så är det givetvis värt det.

Så nu har jag suttit och lärt mig sajten lite, samt fyllt i dagens intag av mat och dryck. Hittills i dag har jag fått i mig ca 1000 kalorier, vilket är mindre än jag borde få i mig men jag har inte käkat kvällsmat än. Motionerat har jag inte gjort men är man förkyld ska man inte ut och härja. Förkylningen/influensan börjar dock släppa nu, så beroende på väder promenixar jag nog till Inre Rum i morgon.

Testade mina grymma, svarta cargobyxor nyss och dom gick på! Jag kunde knäppa dom och dra upp dragkedjan! Dom satt dock lite för tajt för att det skulle vara ok. Men, jag fick på dom! Dom är nämligen de "Gånedivikt-byxor" jag köpte förra året. Jäklgit snygga, praktiska och sköna men fanns inte i större storlek än 44, men jag köpte dem ändå för att jag SKA ned i vikt och nån gång få på dem. Snart kan jag använda dem! Några kilon till och sen sitter dom perfekt.

Förvisso har jag tänkt tappa 25 kilon till så småning om, men sånt tar tid och de 7-8 kg jag redan tappat är iaf en bra bit på vägen.

En som eventuellt går upp i vikt är sköldpaddan men tanke på hur han vräkte i sig mat i går. Han blev så mätt att han gick till närmsta mörka hörn och somnade på stört. I dag var han extremt segstartad och solade bara fram till 15-tiden, men sen fick han ett ryck och ville ut ur terrariet. Jag släppte honom i sovrummet, han gick ca 2 meter och sen tog det stopp. Så även sköldpaddor kan äta sig till "paltkoma" tydligen.


Nostalgi med R.E.M

Tack vare Psykbryt så nostalgitrippar jag just nu med R.E.Ms gamla skiva "Automatic for the people" som kom 1992.
Jag var 11 år då och vi hade ganska nyligen lagt oss till med moderniteten "parabolantenn", så att pappa skulle kunna se Eurosport. Men vi fick inte bara in Eurosport givetvis, utan även MTV! Så jag har vaga minnen av att jag såg några R.E.M-videos på detta sätt.
Jag är rätt tacksam för att mina föräldrar har hyffsat bra musiksmak också, inga dansband där inte! Nej när jag var barn lyssnade föräldrarna en del på klassisk musik, iaf min mor, annars blev det en hel del progg också tror jag och lite rock.
Ett av mina tidigaste musikminnen är att åka bil och lyssna på pappas Dire Straights-skivor, fast dom var ju inspelade på band då givetvis från vinyl. Ett annat minne var när mamma spelade "Månskenssonaten" på pianot och jag dansade omkring i vårt gigantiska vardagsrum.
Jag minns också mannen men den konstiga rösten, som jag nu vet är Ola Magnell, som pappa brukade lyssna på.
Men, det var rätt mycket musik som spelades: Led Zeppelin, Nationalteatern, Rolling Stones, Jimi Hendrix, Mikael Wihe, Chicago, Donna Summer och mycket mycket mer.
Det enda jag inte kan med, är pappas ena favorit Jerry Williams.....


Jag är glad att jag fick så mycket musik med mig från barndomen. Det var också något av en självklarhet att man fick börja på musikskolan sen, jag valde piano och brorsan valde sedan trummor. Jag sjöng även i kör i många år.

Musikskolans pianolektioner gick jag dock inte på så länge, för när jag började kunde jag redan läsa noter hjälpligt, men istället för att anpassa lektionerna efter mig, så skulle jag börja från början och lära mig noter igen. Det uppskattade inte jag.
Min mor som är väldigt pedagogisk hade gjort noter till mig och färglade dem, så var ton hade sin färg på notpappret och som klisterlapp på pianot. Det var enkla små barnsånger som jag kunde och där jag också kunde höra om jag spelade fel, "Lilla snigel" och "Björnen sover". Så lärde jag mig noter innan jag ens kunde läsa tror jag. Jag ville ju så gärna kunna spela piano som min mamma, så då fick jag lära mig.

Musik har alltid betytt mycket för mig, ännu mer i de perioder som jag mått dåligt tror jag.
Jag har i dagsläget nästan 200 cd-skivor samt en kasse vinylskivor hemma hos morsan och farsan nånstans.
Jag funderar på att köpa en vinylspelare som går att koppla till datorn via usb, för många av vinylskivorna har jag inte på cd. Om jag köper en sån, så får jag nog låna ut den till föräldrarna en del, dom har massor av vinylskivor och även om pappa köpt "dubletter" på cd, så har han nog inte allt dubbelt.

Jaja vi får se....


Läkarbesök

I dag trotsade jag förkylningens hårda grepp och traskade i väg till min psykmottagning för att träffa läkaren och min kontaktperson.
Min läkare var en halvtimme sen pga nån slags bakjour på Östra eller nått sånt, så jag och min kp pratade patient/brukarinflytande till läkaren anlände.
Jag har inte träffat honom så många gånger hittills, så jag har inte bildat mig någon jätteuppfattning om honom. Jag vet att han är en aning förvirrad, men har en "bra" människosyn, eller "patientsyn" kanske man ska säga.
Han är den ende psykiaterns jag träffat som faktiskt sagt att "kropp och själ hör ju ihop", något som jag håller med om. Dessutom lyssnar han faktiskt på vad jag tycker om tex min medicinering, något vissa andra läkare inte bryr sig om att ens fråga (hint hint Eslöv). Han verkar ju också ta fasta på direktiven om att patienten skall vara delaktig i sin vårdplan, något som på en del ställen bara är tomma ord.
I nuläget är min vårdplan förvisso mest medicinering och regelbundna besök hos min kontaktperson, för terapi har jag försökt mig på förr och det fanns inte mycket att säga eftersom jag skriver som terapi om jag behöver det.
Jag har heller inga direkta trauman att bearbeta, även om att insjukna i schizofreni ÄR ett trauma, så är det inte direkt något jag behöver en terapeut att prata med för.

Sen var det ju det där läkarintyget som behöver skrivas inom en månad till Försäkringskassan, där är jag lite orolig att min läkare sak virra till det och glömma bort det. Men jag får påminna min kontaktperson, som i sin tur påminner läkaren.
Fick även recept så jag klarar mig ett tag och för min dåliga sömn på sistonne, rekomenderades jag använda mina Stilnoct lite flitigare, då jag är rätt försiktig med dom annars. Man ska vara försiktig med dom, givetvis, men jag kanske är lite väl fjantig ibland. Stilnoct ÄR ett bensoderivat och risk för tillvänjning finns.

Efter detta var jag inne på kvantum en sväng och handlade, jag hoppades på att regnet skulle upphöra medan jag handlade men icke! Det regnade hela vägen hem och nästan oavbrutet hela eftermiddagen och kvällen.
Nu är jag så trött att det är löjligt och hostar gör jag också, men förkylningen är nog bättre. Jag har åtminstonne inte feber längre.

Dagens prestationer!

Trots att jag förkyld och febrig så har jag i dag tvättat två maskiner, ätit pyttipanna, gått de ca 150 m till Ica och handlat, duschat samt druckit alldeles för mycket kaffe.
Detta tycker jag är en prestation när man är sjuk! Nu har jag förmodligen feber igen dock.

I morgon måste jag masa mig i väg till möte med min psykiater, det går inte ställa in eftersom vi måste diskutera ett intyg till FK som ska vara inskickat om en månad. Ok en månad är lång tid, men inte när en läkare ska skriva intyg!
Jag behövder dessutom lite nya recept, så jag hoppas att jag mår bättre i morgon, annars blir det icke roligt att traska 15 min dit och 15 min hem.

Just nu vill jag mest sova, men lägger jag mig nu en stund, så kommer jag inte kunna sova i natt. Så det blir inget med det. Tyvärr är jag inte sån att jag kan sova hur mycket som helst, inte ens när jag är sjuk.

Mer pratande?

Jag fick just mail från nån kille som pluggar vård och omsorg, med en förfrågan om jag har lust att komma och prata om hur det är att leva med schizofreni. Han hade fått min mailadress via Inre Rum.
Jag svarade att det kan jag göra och det blir i så fall nästa vecka verkar det som. Vilket innebär att jag inte har så otroligt mycket tid på mig att förbereda mig, men å andra sidan har jag inte så jättesvårt för att prata inför folk, så det ska väl gå.

I skrivandets stund är jag trött och förkyld. I går trodde jag att jag skulle somna som en stock, trött och febrig som jag var, men icke! Förmodligen somnade jag nån gång efter 2 eller 3 och det är ju lagom roligt.... Sen väckte sköldpaddan mig vid halv 9 idag. Han är minsann full av energi han! Önskar att jag hade hälften av hans energi åtminstonne.

All work and some play

Nu har jag varit på Inre Rums lilla kontor. Det är måndag och således har vi jobbat lite med vår tidning "Inblick -i Inre Rum" men det blev även annat pratande. Till kommande nummer har jag skrivit två texer och gjort en bild, men jag ska skriva några småsaker till. Det skrivandet får dock vänta tills i morgon för nu är min hjärna lite slut.

Inre Rum verkar för informera om psykisk hälsa/ohälsa och ta tillvara folks egna erfareheten. Det innebär tex att vi "samlar" på personers berättelser om sig själva och sin sjukdom, kort eller långt, det kan vara lika intressant.
Inre Rum är en mångfacetterad diamant.
Mer information finns på hemsidan: www.inrerum.com
Där finns också information för den som kanske vill engagera sig, man kan vara med på plats i Göteborg eller medverka på distans. Man kan vara så öppen som vill med vad man varit med om, ingen tvingar fram berättelser.
På hemsidan finns också kontaktinformation eller så mailar man mig: kontrolleradgalenskap@live.se

Va som folk

Efter mycket om och men, har jag idag bestämt mig för att bevista en fest.
Jag har suttit hemma väldigt mycket på sistonne, så idag ska jag varar som folk och gå på fest.
Festen är en inflyttningsfest för en inneboende med Suffragett-tema, så färgerna för kvällen blir vitt, lila och grönt.
Då jag endast äger ett vitt platt - en skjorta, så satsar jag på grönt. Jag har en stickad mörkgrön klänning från Indiska som jag aldrig använt, inköpt på rea och den kommer ju väl till pass idag. Dessutom får jag ta och använda den medans den sitter någorlunda bra, det är lite för stor nu nämligen, men det är ju bara bra.
Svarta leggins till klänningen, men jag är inte så förtjust i leggins och strumpebyxor. Dom kasar lätt ned på mig då jag inte har några höfter att tala om direkt. Men men....ska man vara fin så får man lida pin.

Till detta skall jag dricka vin har jag tänkt.
Festen börjar 19, så jag ska sticka om en timme. Trevligt nog bor värdinnorna på samma busslinje som jag, fast dom bor på Hisingen, smidigt.

6 km och lite skoskav

Nu har jag gått till Olskroken och tillbaka, vilket är strax över 6 km om Eniro har rätt.
Det var otroligt härligt höstväder ute! Så det gjorde inget att jag fick lite skoskav de sista kilometrarna av mina nya kängor.
Har ju inte gått in dem helt än och det var första 6 km promenaden med dem.
Tyvärr glömde jag kameran hemma, så jag kunde inte fota löven som ligger som ett täcke över Härlanda.

I kväll kommer kanske P och L hit, om de orkar efter jobbveckan.

Trots att jag inte tränat på lite mer än en månad, så har jag bara gått upp ett halvt kilo, det är bra.
Alla promenader gör ju sitt givetvis, men jag är rätt sugen på att träna nu.

Byxorna jag har på mig just nu är jäkligt stora nu och kan endast användas med skärp. För även om jag hade haft höfter, så hade det inte räckt för att hålla uppe byxorna.


Body Mass Index

I dag räknade jag ut mitt nuvarande BMI, det ligger på 35 nu "minimi-kravet" bmi-mässigt för gastric bypass.
Nej jag har absolut inga planer på gastric bypass! En vän ska göra det dock och därför kollade jag lite när han länkade.
Mitt BMI har varit uppe i 38!!
Men har jag lyckats minska det från 38 till 35 på ett år, så nog fan ska det gå att minska ytterligare!

Jag är väldigt träningssugen nu kan jag säga, men jag vet ju fortfarande inget om lägenheten....
Funderar på att köpa klippkort eller 3 månaderskort, så att jag inte går upp i vikt och kan komma in i träningsrutinen igen.

Prishöjningen på Vulkan.se

Nu har Vulkan.se höjt priserna på tryckta böcker.
Både min diktsamling "Kontrollerad Galenskap" och bloggboken "Ljuva hem!" kostar nu 99 riksdaler + frakt.
Leveranstiden är fortfarande 2-3 veckor och betalning kan endast göras med Visa-eller Mastercard. Har man inte den möjligheten eller vill ha en signerad bok, så kan man maila mig på : kontrolleradgalenskap@live.se

Kontrollerad galenskap

Kontrollerad Galenskap - dikter om psykisk sjukdom

Klantskalle

I går råkade jag spilla te över halva skrivbordet, lite kom på datorn så det var bara att stänga ned, låta det torka över natten och hoppas på det bästa.
Som tur är så fungerar datorn normalt idag, det är jag väldigt glad över!
Jag kanske borde skaffa en nappflaska?

I dag ska jag tvätta, vilket ger den sedvanliga tvättstuge-neurosen och tankar på allt som möjligtvis kan gå fel när man tvättar. Förra gången gick det smärtfritt, så jag hoppas på det bästa.

Sköldis är sitt vanliga, galna själv och är inne på femtielfte varvet runt lägenheten.
Posten har inte kommit så i vanlig ordning hoppas jag på ett stort kuvärt med lägenhetskontrakt i, men förmodligen blir jag besviken i dag också.
Jag förstår verkligen inte varför det tar sådan tid! Jag borde ringa Lägenhetsbyrån....nån dag.

Fika på stan

I dag har jag varit i stan och fikat med P.
Det var väldigt trevligt att träffas igen för det var ett tag sen. Vi gick i lite affärer också, som vi brukar och jag lyckades hålla mig till att bara köpa sockar, vilket jag behöver.
Det gick rätt bra att vara i Nordsatan idag, det var faktiskt väldigt lite folk mot vad det brukar vara.
P är i stan en vecka till innan hon åker och jobbar 2 veckor, så vi hinner kanske fika en gång till innan hon åker.
Hon funderar på att börja träna med mig, för hon insåg att om hon ska börja själv så blir det inte av.
Jag tränar ju inte för tillfället dock, väntar på att få besked om kontraktet på längeheten innan det bli ett nytt träningskort.
Jag vill gärna träna igen snart och jag vill ännu mer få kontraktet klart!
Tur att jag har ett otroligt tålamod.....

RSS 2.0