Den Kontrollerade Galenskapen returns

Det var nu länge sedan jag skrev i denna blogg och anledningarna är flera.
Jag tröttnade tex. Jag har inte känt något större behov av att synas och fläka ut mig på nätet. Jag har under det senaste året gått i terapi och bearbetat saker den vägen, istället för med skrivande och det har gjort att det inte blivit något bloggande.

Nu är terapin avslutad, då jag och psykologen insåg att vi kommit långt och inte hade så mycket att jobba med längre. Vi hade uppnått en del mål med terapin och lite till. Nu betyder ju inte detta att jag är frisk, jag äter fortfarande mediciner och har ibland en del olika symtom, speciellt om jag är trött eller stressad.
Men jag är mer stabil än för ett par år sedan och jag har en liten framtidstro som inte innebär att vara sjukskriven i oändlighet. (Numera är man dessutom bara sjuk på begränsad tid).

I den närmsta framtiden ligger möten med kurator och Försäkringskassan, men också en liten kurs i idéhistoria på halvfart för att jag ska förska luska ut hur jag klarar sysselsättning och studier.

Tillsammans med min vårdpersonal, så kommer jag göra ett nytt försöka att sluta med anti-depressiv medicin. Jag står på en halvdos nu ungefär och hoppas kunna sluta till sommaren. Denna gången ska det gå!
Den anti-psykotiska mediciner kommer vara kvar, men det är inte omöjligt att kanske även den kan försvinna om några år.

Det viktigaste jag lärt mig under det senaste halvåret, är att inte fastna i rollen som sjuk. Det är väldigt lätt hänt, speciellt när man har en psykisk sjukdom och en del vårdgivare inom psykiatrin har prackat på en föreställningar om att man aldrig, aldrig kommer att bli frisk, aldrig kan arbeta och alltid måste äta mediciner. Ingen vill vara sjuk, men det är svårt att bli frisk om ingen tror att det är möjligt.
Jag känner att jag fått en mer hoppfull vård i Göteborg, mer inriktad på verklig utveckling och rehabilitering.

Psykets Historia i Skara

LabyrintHär kommern några bilder från Vernissage för Inre Rums utställning "Psykets Historia" i Skara.

Monter


Monter



Två Föredrag

I tisdags var jag, Anneli och Annika från InreRum i Ängelholm och höll föredrag.
Jag och Anneli var rätt förkylda och på eftermiddagen fick jag även feber, men vi klarade det ändå!
"Psykets Historia" och "Slott och Kojja" var de föredrag som vi höll och det gick fint.

Men jag var helt död när jag kom hem! Fick i mig ett par mackor och sen blev det sängen.

Onsdagen gick åt till att försöka friskna till, eftersom vi skulle ha ytterligare föredrag på torsdagen.

Tillfrisknandet gick så där kan jag säga, trots stora mängder te på pilbark, salvia och mynta.
Men skam den som ger sig!

Upp klockan 6 på torsdagen och halv 9 var jag på Gyllenkroken och mötte upp Anneli, Henrik och Annika.
Denna gång skulle vi tala om våra olika erfarenheter av psykisk ohälsa i relation till arbetsförmåga och arbetsliv.
Jag pratade om hur min situation är just nu, om att jag inte riktigt vet när jag bli utförsäkrad eller vad som händer när jag blir det. Jag pratade också om vad jag skulle vilja göra, men att jag måste få ta det i min egen takt för att det skall fungera.
Det var en intressant dag och vi fick tillfälle att lyssna på två föredrag med spännande personer som hade viktiga saker att säga. (Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt vad de heter just nu.)


Åter igen var jag rätt död när jag kom hem, förkyld som jag fortfarande är och eventuellt lite febrig.
Mentalt var jag så trött att jag nu inte riktigt minns vad jag gjorde när jag kom hem igår, vilket gör att jag ibland undrar varför jag gör detta.
Jag kom fram till att jag gör det för andra. Ersättningen är ingen jättesumma, jag får inte någon känsla av "revanch" när jag står där och pratar och att vara i centrum är inte heller något jag är så där jätteintresserad av.
Men, det finns många som inte kan eller orkar dela med sig av sina erfarenheter av psykisk ohälsa, så jag gör det för dessa personer.
Dock känner man sig ibland väldigt utelämnad när man berättar om personliga saker inför många, helt främmande människor. Därför väljer jag att inte bli för personlig och inte berätta för mycket om mina känslor.

Det är dock väldigt skönt när åhörare kommer fram och tackar och uppmuntrar en att fortsätta när man pratat klart. Det gör det mödan värt.

Planer

Jag har hämtat mig från chocken om utförsäkringen som stirrar mig i vitögat.
Jag har pratat med folk på Inre Rum och med min psykolog, vi är ense om att OM utförsäkringen kommer redan i April, så kan det bli en katastrof. Får jag dock en respit så känner jag att jag har mer tid att se över mina möjligheter, så jag har börjat redan nu.

Vad vill jag göra?
Jo jag har länge viljat arbeta med mindre barn i förskola/ lågstadie för att jag tror på att barnen är vår framtid och därför behöver en bra start i livet. Kan jag vara med och ge dem det, så har jag gjort något stort.
Min mamma är fritidspedagog, så jag vet att det kan vara ett hårt jobb men samtidigt väldigt givande för annars skulle hon inte vara så engagerad.
Jag tycker om barn, jag har 20 talet kusinbarn och fungerar bra ihop med dem. Barn verkar gilla mig också.
Även om jag har ett stort tålamod, så daltar jag inte för jag vet att det inte är konstruktivt. Givetvis är alla barn olika, men många av dem behöver gränser och de behöver testa vart gränsen går, det är upp till oss vuxna att visa vägen.

Vad är jag bra på?
Jag har ofta ganska lätt för att se andras behov. Jag har tålamod och är uppfinningsrik. Får jag en idé kämpar jag för att förverkliga den, oavsett om det handlar om att skriva en liten dikt eller ett långt mer tidskrävande och omfattande projekt. Jag lyssnar på andra, även om jag kan vara rätt pratglad ibland.
Jag har barnasinnet kvar, jag har absolut inga problem med att leka. Jag må vara vuxen, men Lego är ju faktiskt en fantastisk uppfinning!

Skulle jag klara av Lärarprogrammet och jobb efter det?
Här kommer vi in på saker jag verkligen inte vet i nuläget, men om jag inte försöker så får jag aldrig veta.
Jag har stöd av familj, vänner och vård. Jag kan ju t o m ha min mor som mentor. Jag har 6 terminers studiestöd kvar och en vilja av titan.

Skulle få jobb med min historik och diagnos?
Tyvärr är jag ganska skeptisk. Men, OM jag skulle ta mig igenom lärarprogrammet, så skulle jag nog bli väldigt skeptisk till huruvida min diagnos egentligen stämmer. Inte så att jag inte tror att folk med schizofreni omöjligen skulle klara av det. Men, i mitt fall finns det flera frågetecken kring diagnosen anser jag. Nu är det ju dock extremt vanligt att schizofrena ifrågasätter sin diagnos och man kan bli mer eller mindre frisk, faktiskt.



Till våren kan jag förhoppningsvis läsa en liten 7,5 p kurs  50% på distans för att känna mig för om jag orkar.
Till hösten, om jag inte då är utförsäkrad, vill jag läsa en liten kurs till, vad vet jag ej.
Sen är vi inne på 2012 och då blir det nog dags att försöka komma in på Lärarprogrammet i så fall.

Det är väl så planen ser ut just nu. Om den kommer att bli av och fungerar, får vi se om några år.

Hoppet dom dog

Dagen efter valdag och jag är så otroligt besviken, ledsen, orolig och ångestfull.
4 år till med högerregering innebär att jag, liksom många andra kommer att utförsäkras. Jag vet ännu inte när, kanske i april, kanske om två år. Oavsett när, så kommer det att bli en katastrof för mig och jag är rädd, riktigt jävla rädd för att jag inte ska klara av stressen och pressen.

Jag har under de senaste åren byggt upp en stabil situation som gör att jag mått ganska bra på sistonne, men nyckeln till detta är att jag fått tid att rå om mig själv, jag har sluppit hantera den stress som gör mig sjuk.
Utförsäkring skulle inne bära 3 månaders arbetslivsintroduktion och sedan jobbsökade - på heltid.
Jag ska då gå från 0 till 100% direkt och vet mycket väl att jag inte kommer att kunna hantera det.

Att jag får en panikattack när detta går upp för mig, säger kanske en del om att mitt psyke ÄR skört.
Jag har gråtit, fått andningssvårigheter, overklighetskänslor och fått ta lugnande för att klara av att gå till psykologen idag, där jag kämpade för att inte bryta ihop igen.

JAG VILL INTE TILLBAKA TILL RUTA ETT!

Jag har kämpat så otroligt mycket för att komma hit, men det verkar som om benen kommer att slås undan.....det är bara en tidsfråga. Frågan är om jag orkar resa mig igen? Nån gång.....

Adjöss!

Två timmar kvar, sen beger jag mig mot Centralstationen och hoppar på tåget till Malmö!
Det ska bli väldigt trevligt minsann!

Jag lyxar till det lite och bor på hotell eftersom jag fick tillbaka på skatten. Det blir ju fint med hotellfrukost!

Malmö!

På torsdag åker jag till Malmö och umgås med gamla och nya bekanta!
Det ska bli jättekul men jag har lite resfeber måste jag säga.
Vädret ska iaf bli rätt bra, enligt SMHI.

Jag har redan börjat packa lite, så att jag inte glömmer något viktigt men det gör jag säkert ändå.
Sen får man hoppas att tåget går som det skall också, så att jag verkligen kommer fram!

Jag kommer tillbaka sent på söndagen, eventuellt med några bilder från vackra Malmö.

Jag har inte varit i Malmö på....4 år tror jag....så det ska verkligen bli kul! Malmö är en mysig liten stad.
Jag bodde ett tag i Malmö för 10 år sedan, så jag är ganska bekant med staden även om min glömska gör att jag inte direkt har stenkoll på stan.

Ikead

N hade bil över helgen från bilpoolen, så vi bestämde oss för en tur till Ikea i brist på bättre söndagsgöromål.
Vi var tydligen inte de enda, för Ikea var ganska så fullt med folk men det gick bra. Vi hittade en del mindre saker, dock ingen ny lampa till N men väl en fönsterlampa till mig i samma stil som min golvlampa.
Jag hittade också en väldigt mysig pläd och lite förvaring. Givetvis åt vi också ikeaköttbullar!

Sen åkte vi hem till mig och drack kaffe, N fick beskåda, beundra och provsitta min fotölj, men sen la hon sig i soffan och höll på att somna. Det är jobbigt att besöka Ikea!


Annars har det inte hänt så mycket direkt.
I dag är det måndag och jag ska till psykologen, det är näst sista gången innan han går på semester.

Nu är det bara 1,5 veckor kvar tills jag sticker till Malmö! Det ska bli trevligt att träffa lite gammalt folk jag inte sett på lääänge, men det blir också en del nytt folk. Jag ser verkligen fram emot detta! Jag har inte varit i Malmö på flera år nu och jag bodde ju där en kort tid för 10 år sedan innan jag hamnade i Eslöv. Malmö är en mysig liten stad.


InreRums uppfräschade hemsida

Projekt Inre Rum har nu en ny, uppfräschad hemsida på www.inrerum.com 

Där finns information om projektet, vår tidning Inblick i pdf, ett fint konstgalleri och mer!

Tronen

Här kommer en bild på min fotölj, en värdig tron!

fotölj


Picknickfestival

I söndags var det inte bara nationaldag, det var även Picknickfestival.
Jag och några vänner tyckte att det var ett bra och gratis söndagsalternativ, så vi picknickade oss dit.
Vännernas 4½ månaders tös Linnea fick således uppleva sin första festival och var beredd med hörselskydd.
Tyvärr var väl inte musiken den allra bästa under tiden vi var där, så vi gick hem till mig och drack kaffe sen, men det var skönt att sitta ute ett par timmar. Spektaklet lockade väldigt mycket folk, så arrangörerna var nog nöjda!

Bebisar är underbart lättroade! Jag hittade på "Flugleken" när Linnea blev lite trött och ledsen. Den går ut på att man låter som en stor fluga, viftar med pekfingret i ciklar och avslutar med att sätta fingret på bebisens näsa och säga PIIIIP. Sen gör man detta om och om och om igen! Det kan uppenbarligen vara otroligt roligt.

Hypothermia Live i Gbg

I lördags hade jag en mycket bra musik-upplevelse!
Bandet Hypothermia firade släppet av skivan "Skogens Hjärta" med att spela live på Flame i Göteborg.
Musiken var så där bra att jag rös i märgen och det nästan vibrerade i hjärnstammen.

hypothermia live


Inte nog med det, nej, jag träffade också många trevliga människor och jag hade jättekul!

Ett stort tack till Hypothermia och andra som var där!

Sommar hälsning från Putte

Här kommer en hälsning från Putte som är på kollo i Småland.

Putte i gräset

Babysteps

I föregående inlägg babblade jag ju lite om studier och omvårdnadsprogram...... insåg dock sen att jag inte ska ta mig vatten över huvudet och hoppa på något mer eller mindre direkt, vilket jag lätt gör när jag tycker att jag får bra idéer.
Nej, jag ska tänka över detta nog och söka någon liten kurs på universitetet till våren för att se om jag klarar det först. OM det nu går ihop med vad FK anser.....

Just nu sitter jag och väntar på leverans av min fotölj som jag köpt till mig själv i födelsedagspresent!
Återstår att se om  och hur jag får in den i längenheten dock....i leveransen ingår inte inbärning från porten, men det är ju dock bara en fotölj och inte en hel soffgrupp, jag borde lyckas med det.

Sista chansen?

Jag funderar och har funderat lite på mitt liv och vad jag vill göra med det.
Nästa år i april går min aktivitetsersättning ut och jag behöver då söka annan ersättning från FK i så fall.

Jag funderar nu på om jag ska försöka, läsa f ö r s ö k a, plugga lite. Jag har egenligen inget att förlora på det utom lite självförtroende möjligtvis.
Det jag då funderar på är omvårdnad på deltid, för heltid kommer jag inte klara det är jag väl medveten om. Det kan ju vara värt ett försök och dessutom intressant.
Skulle jag mot all förmodan klara det kommer jag kanske aldrig få nått jobb, men då har jag iaf lite utbildning. Det känns som en utmaning värd att ta och det är lite sista chansen innan jag ev. blir panchis.
Men det återstår att se om det går att lösa med FK och sånt.


RSS 2.0