kontrolleradgalenskap

I går bar det av till min psykiater. Han är väldigt trevlig och kunnig, men framför allt så lyssnar han på mig och verkar ha insett det där med att man som patient är expert på sig själv, oftast iaf.
Jag lade fram mina funderingar ang. Seroquels effekt på min vikt samt även det att denna medicin kan vara orsaken till att jag ibland får sk. "dimsyn", vilket är ganska läskigt.
Så det blev beslutat att jag under några veckor ska fasa över till min gamla trotjänare Haldol istället för Seroquel.
Jag hade Haldol tidigare och den funkade bra på mig då, så jag är rätt säker på att den kommer att göra det nu också.
Haldol var den första neuroleptikan jag provade för ca 7 år sen och jag märkte ganska snabbt skillnaden efter att ha börjat med den. Mina tankar lugnade ned sig, det var inte ett totalt kakafoniskt kaos av tankespår längre senare kom även andra symtom att lugna sig.
Sen blev det Abilify, för den var ju ny och skulle vara bättre. Men, enbart Abilify gjorde mig lite manisk, så det blev Abilify + Haldol ett tag. Sedan byttes Haldol till Seroquel, som skulle vara snällare mot kroppen och så.

Så här i efterhand vet i fanken om det var nån bra idé..... De första 2 åren jag åt Seroquel, gick jag upp 25 kg.
Givetvis var en del av dom kilona inte Seroquels fel, utan pga för lite motion gick jag upp också, men jag är knappast ensam om att ökat i vikt under behandling med Seroquel.

För 2 år sedan fick jag ju nog och skaffade gymkort, vilket gjort att jag tappat ca 10 kg och fått en hel del muskler, samt bättre kondis och bättre rygg. Men, med tanke på hur mycket jag nu rör på mig och att jag har rätt bra matvanor, så känns det ändå väldigt trögt att jag inte gått ned mer i vikt.
Kanske blir det lite lättare när jag slipper Seroquel. Inte för att jag kommer att sluta träna eller promenera för det, men för att hålla motivationen uppe vill man ju ha resultat.

Så i dag blev första dagen med Haldol på morgonen, men jag kommer att ta 200 mg Seroquel på kvällen under de kommande veckorna och byta lite sakta för byta tvärt är ingen bra idé.

Just nu känner jag mig lite skum, men förmodligen är det dom 3 kopparna kaffe jag hällt i mig och inte Haldolens fel.

Jo jag lever. Jag är förvisso rätt ordentligt förkyld men vid liv.
Dock har jag inte varit så bloggsugen på sistonne - uppenbarligen, men det går ju lite i perioder.

Det händer en hel del med Inre Rum, i går var det premiär för inre rums Anneli Järdeholms film "Vilsen?" på Statsmuseet och ett panelsamtal efteråt. Tyvärr, tyvärr missade jag ju detta pga sjukdom. Anneli har också figurerat i Aftonbladet minsann! Starkt jobbat!

Inre Rum jobbar för fullt nu med vår utställning "Psykets historia" som kommer att visas på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Vernissaget är planerat till den 12e December, inte långt kvar alltså.
Tanken var jag skulle bygga min pillerlabyrint till utställningen i morgon, men det får tyvärr vänta tills nästa vecka pga denna jäkla förkylning.

Dock skall jag iväg till min psykiater en sväng och diskutera medicinering. Jag vill ju byta tillbaka till Haldol, från Seroquel. Detta pga viktuppgången och vissa problem med dimsyn, som kan bero på Seroquel. Förvisso har jag ju gått ned i vikt nu lite grann, men det är väldigt kämpigt och jag tror inte att Seroquel gör det lättare.

Haldol känner jag ju sen gammalt, den är mycket effektiv på mig även i låg dos och jag gick aldrig upp i vikt av den eller fick dimmig syn. Viss stelhet kände jag nog av, men det kan ju också ha berot på för mycket stillasittande.

Vikten måste tas i tu med, så enkelt är det. Jag tränar och promenerar, äter rätt nyttigt men ändå händer det inte speciellt mycket med vågen eller måttbandet. Jag blir inte yngre heller och ju längre man är överviktig, desto svårare är det att gå ned.
Under många år var jag tvungen att priotiera min psykiska hälsa för att överleva, men det måste jag inte på samma sätt längre, så fysisk hälsa måste jag fokusera lite på också. Sen mår jag inte bra psykisk av att vara överviktig heller givetvis. Det är inte det att jag tänker på vad andra tycker så mycket, mer det att jag inte trivs i min kropp. Jag känner liksom inte igen min kropp och då har jag ändå varit överviktig i några år nu.

Här om dagen såg en vän en gammal bild på mig och frågade vem det var..... hon kände inte igen mig eftersom jag då vägde runt 55 kg, vilket var min "trivselvikt" innan Risperdal och Seroquel kom in i mitt liv.

Jag kommer nog aldrig väga 55 igen, men 65 vore jag rätt nöjd med.
Men, det är 20 kg som skall bort då.....

Öppnade en ny förpackning av Venlafaxine 75 mg och till min stora förvånging var kapslarna inte ROSA!
Nej, istället illgula och transparanta. Jag fick titta extra på förpackaningen för att kolla om det verkligen VAR rätt medicin, men det var det nog.
Man blir ju lite förvånad när ens piller helt plötsligt byter utseende från att ha varit rosa i många många år.



Kanske har tillverkarna blivit lite mer trendmedvetna? Och kanske är gult inne i farmakologiska sammanhang nu. Det återstår att se om fler tillverkare hakar på den gula trenden.
Personligen tycker jag att gult är ungefär lika fult som rosa, så det kan ju kvitta för min del.

I onsdags var jag och M på Världskulturmuséet och såg deras Vodou-utställning. Det var väldigt intressant och stämningsfullt, trots ett skrikande barn. Min favorit blev "spegelrummet" som dom byggt upp, en runt rum med flera stora rituella speglar på väggarna. Utställningen var väldigt väl uppbygd och informationstexterna var också bra, även om typsnitten var lite i minsta laget tycker jag.
Det var väl värt 60 kr och jag kanske går på utställningen en gång till för den pågår tills början av Januari.
Men först ska jag läsa på lite mer om vodou, har kikat på några böcker på Adlibris.

Tyvärr har jag inte bilder. Man fick fotografera utan blixt, men det visste ju inte jag så jag hade inte kameran med mig och min mobilkamera hade nog inte gjort utställningen rättvisa.