Söndagshumör

Det är söndag och således infaller mitt söndagshumör.
Det karakteriseras vanligen av total jävla meningslöshet, med undantag de ganska få söndagar då jag är bakis. För är jag bakis en söndag kan jag åtminstonne sova bort dagen och tycka att det är hyffsat meningsfullt.

På en söndag är mångt och mycket stängt, man kan inte ringa vikiga samtal och man får ingen post som möjligvis kan innehålla information om ENS STORSLAGNA FRAMTID.
Sen anses det även att man inte kan dricka alkohol en söndag, då man bör jobba på måndag. Det skiter jag i just denna söndag förvisso, jag har 6 folköl i kylen som jag absolut tänkte hälla i mig lite senare. Ok det är bara folköl, men nått annat får man inte tag på på söndagar eftersom Systemet är STÄNGT.
Dessutom jobbar jag när jag känner för det, det lilla jag gör som kan kallas "jobb" vill säga som mest kretsar kring att skriva InreRum-relaterade saker. I dag har jag otroligt nog blivt färdig men min omarbetade version av en gammal krönika tex, så jag JOBBADE en söndag, vilket man heller inte ska göra frivilligt. Åter igen, det skiter jag i.

På söndagar skiter jag i rätt mycket känns det som, kanske till och med mer än vanligt.

Det enda positiva idag var att läsa ett uppdaterat Psykbryt , vilket alltid är givande.
Att jag faktiskt blev klar med krönikan ser jag inte som särskligt positivt, då jag säkert kunde färdigställt den för en vecka sen, men det sket jag i.

Att sitta på 3an spårvagn, men låten "Twentysix & full of plans" som spelar i lurarna med en icakasse innehållandes ett sexpack folköl, ett kålhuvud och två risifrutti, blev totalt surrealistiskt idag. Exakt varför vet jag inte. Kanske en aning för att denna låt berör mig som en gatstenar mot ett fönster - varje gång.
Låten är 17,20 minuter, jo du läste rätt, strax över 17 minuter varar denna bitterljuva soniska berättelse skapad av bandet Suffocate For Fucks Sake, troligtvis ett av världens bästa bandnamn. Jag har inte den blekaste aning om ur vilken biografi bandet tagit "tal-delarna" i låten och jag bryr mig nog inte om det, jag kommer säkert aldrig att läsa den ändå.

Där ,på 3an mot Kålltorp, insåg jag hur mycket av mitt liv är ett luftslott. Hur mycket tid, ork och tankekraft som jag ständigt lägger på planer som aldrig blir verkliga, på "fantasier" om vad som SKULLE kunna hända och dessa konstanta upprepningar av förflutna händelser och ord. Jag kommer aldrig att kunna leva i nuet, hur mycket jag än försöker eftersom nuet känns så mycket som ett blanksteg.
En gång längtade jag efter att "börja om", att få en ny, oskriven sida i livets fånkatalog och jag har försökt, men saker och ting har ju en tendens att upprepa sig ändå. Man kan inte fly från sig själv och sitt bagage.

Det är kanske just det som "Twentysix & full of plans" ger mig aningar om.
"WILL I NEVER FORGETT??"
Nej, psykoserna må vara rätt långt bortmedicinerade, depressionerna avklingade och ångesten inom min "normalzon", men jag kommer aldrig att glömma.
Jag glömmer inte den gången en sköterska klippte av ett plastarmband med personnummer från min handled och jag skickades hem från St.Lars till en tom lägenhet, ett icke-fungerande kylskåp, nada tillsyn och ett inre kaos.
Någon gång efter det, hade jag tydligen skrivit en ny slogan till psykiatrin i Skåne. I ett anteckningsblock fanns texten "Psykiatrin - sköt dig själv eller skjut dig själv".

I dag är jag rätt bitter, bitter och inte tillräckligt senil, men jag jobbar på det.


Kommentarer
Postat av: psykiatrin.blogg.se

Uhh total meningslöshet här också :(



Nu gör jag diagnos sidor..

om du har en diagnos du vill berätta om så mejla

till [email protected] och berätta hur du vill bli bemött

av psykiatrin utifrån den samt symtom så vore det nice :)

Kom in å kolla sidan...

Kram P

2008-08-24 @ 18:03:01
URL: http://psykiatrin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0