Tillfälligt avbrott

Jag intalar mig själv att det bara är tillfälligt, en svacka, lite deppighet och att jag kommer tillbaka snart.
Tillbaka till vad?
Har det varit annorlunda de senaste 5 åren?
När var jag senast nöjd med livet? När vaknade jag på morgonen och tänke "detta blir en kul/intressant/givande dag"?
Jag minns att jag någon gång i våras kanske, påstod att jag var "hög på livet", men det varade inte speciellt länge och nöjd var jag inte direkt. Nej, jag var smått manisk och fick för mig att jag skulle hålla i alla trådar samtidigt, vilket givetvis inte gick.
Eller var det förra året?

Jag förstår inte riktigt hur jag själv tänker kring detta.
Det är inte "tillfälligt" när det varar i långa perioder, månader och år.
Så varför inbillar jag mig att jag snart ska orka mer, må bättre, få ett någorlunda normalt stämningsläge?

Jag vet att man kan tillfriskna från schizofreni, även om det inte är helt vanligt. Är det vad jag går och hoppas på? Nej.
Jag tror inte att jag kommer att bli frisk.
Mitt paranoida tänkande är djupt rotat, stresströskeln fortsatt väldigt låg, depressiviteten är mitt normalläge och som den surnade grädden på det härskna moset, så fungerar min frontallob inte som den skall.

Ändå låtsas jag som om jag har ett annat normalläge, ett som inte är fyllt av paranoia, ångest och depressivitet.
När sanningen är att detta varit Jag i många år och inte något "tillfälligt".
Ja jag har höga krav på mig själv trots min sjukdom, det har jag alltid haft, trots att jag gång på gång fått sänka dessa krav mycket och ofta.

Men, upp med hakan och var positiv!
Hoppet är det sista som lämnar en!
Det är en dag i morgon också!

Ja morgondagen kommer att se ut ungefär som idag och jag kommer inte vakna med ett leende på läpparna, för egentligen vet jag att det är dom "bra dagarna" som är tillfälliga och jag kommer aldrig tillbaka från mig själv.

Kommentarer
Postat av: Psyk

Känner igen alla dina tankar. På ett sett är man som beroende av värdelösheten och vette fan varför. Du är inte värdelös. Du är inte värdelös. Det här säger till mig själv och vill säga till så många andra, bland annat till dig. Livet är inte värdelöst, men ofta kan det kännas så.



Du får mycket värme och förståelse av mig.

2008-08-26 @ 12:21:43
URL: http://psykbrytet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0