kontrolleradgalenskap

Bäckens speleman

Med bara fötter och i skymningsljus
jag vandrade fram utan mål
bland gran och björk
på mjukan mossa
omsluten av liljekonvaljens doft

Himmlen i rosa och violett
fick fåglarnas sång att sakta avta
men inte infann sig tystnad ändå
ty trädkronor susade alltjämt
spelade av vindens ilar

Någonstans ifrån letade sig toner fram
så svepande lätta de ljöd
En smeksamt lockande melodi
född av violans strängar
och en varsam hand

Nyfiket följde jag ljudet
så sorgset men vackert
För vart steg blev den starkare
musiken och dess berusning
Tills skogen öppnade sig vid en bäck

I gläntan flödade toner och vatten
där satt spelmannen på sin sten
Hans mörka hår som klistrat av vätan
mot de nakna skuldrornas hy
och på hans huvud en krans av blomster

Förtrollad utav hans ljuva musik
sjönk jag ned på gräset det mjuka
Alla tankar de suddades ut
endast hans melodi fyllde mitt sinne
och himmlen den mörknade allt mer

Plötsligt tystnade musiken
och jag öppnade ögonen på nytt
Mörka och djupa som tjärnens vatten
var spelmannens ögon som mötte mina
och han bjöd mig sin hand

I sin famn han höll mig så tätt intill sig
och i virrvlande strömmar bort vi försvann


Helene Johansson 2003