Galenskap till Småland
Galenskapen måste kontrolleras hårt det närmsta dagarna.
16.20 går tåget, jag har förmodligen nästan packat färdigt. Mp3-spelaren är laddad, mobilen laddad, biljetten och dosetten är i väskan tillsammans med lite kläder. Med dessa saker borde jag överleva en kort vistelse i Småland.
Jag har dock ingen som helst lust att resa någonstans, kanske speciellt inte till mitt barndomhem där jag måste vara social. För just nu är jag väldigt asocial. Gång på gång intalar jag mig att det fakiskt bara handla om ett fåtal dagar, men det hjälper inte speciellt mycket.
Att åka fullpackat tåg ser jag heller inte fram mot, för fullpackat kommer det att vara nu inför MISsommar (läs MIS som en förkortning av "miserabel"). Jag tycker inte om att sitta jämte främmande människor i 1timme och 40 minuter, eller egentligen inte någon minut alls. Vid dessa tillfällen så är jag otroligt glad över att jag har mp3-spelaren att skärma av mig med när jag räknar minuterna tills jag är framme.
Egentligen är det trevlig att åka tåg, men inte när det är fullpackat. Inte när det sitter en främmande människa jämte mig.
Jag har inte kommit i väg än, men har redan hemlängtan.
Även på smålännska landsbygden har jag internettillgång, men jag kommer förmodligen inte uppdatera bloggen så mycket under vistelsen där.
16.20 går tåget, jag har förmodligen nästan packat färdigt. Mp3-spelaren är laddad, mobilen laddad, biljetten och dosetten är i väskan tillsammans med lite kläder. Med dessa saker borde jag överleva en kort vistelse i Småland.
Jag har dock ingen som helst lust att resa någonstans, kanske speciellt inte till mitt barndomhem där jag måste vara social. För just nu är jag väldigt asocial. Gång på gång intalar jag mig att det fakiskt bara handla om ett fåtal dagar, men det hjälper inte speciellt mycket.
Att åka fullpackat tåg ser jag heller inte fram mot, för fullpackat kommer det att vara nu inför MISsommar (läs MIS som en förkortning av "miserabel"). Jag tycker inte om att sitta jämte främmande människor i 1timme och 40 minuter, eller egentligen inte någon minut alls. Vid dessa tillfällen så är jag otroligt glad över att jag har mp3-spelaren att skärma av mig med när jag räknar minuterna tills jag är framme.
Egentligen är det trevlig att åka tåg, men inte när det är fullpackat. Inte när det sitter en främmande människa jämte mig.
Jag har inte kommit i väg än, men har redan hemlängtan.
Även på smålännska landsbygden har jag internettillgång, men jag kommer förmodligen inte uppdatera bloggen så mycket under vistelsen där.
Kommentarer
Trackback
