Tvångsshopping
Galenskapen kontrollerad med kaffe och musik av Paradise Lost.
Två gånger denna vecka har jag varit tvungen att shoppa. Det låter kanske som ett lyxproblem, men för mig är det inte det då det innbär både bussåkning och beblandning med folk.
Båda gångerna bar det av till Nordstan.
I tisdags insåg jag att mina favoritbyxor var sönder och så slitna att det inte var nån mening att laga dem. Då jag ju faktiskt är på väg ned i vikt, jag har inte prioriterat klädinköp så nu hade jag plötsligt bara två par byxor varav det ena paret är slitet och hotar att gå sönder. Jag insåg att det kunde vara bra att ha mer än två par byxor, så jag fick sätta mig på bussen mot Nordstan.
Även om det var hyffsat lite folk för att vara Nordstan, så var det rätt jobbigt. Jag spanade och spanade efter lämpliga byxor, men det var inte lätt att hitta några i storlek 44/46, dessutom ville jag ha svarta. För er som inte känner till detta, så ligger min storlek precis mitt emellan "vanliga" kläder och kläder för "storvuxna", vilket knappast gör det lättare upptäckte jag.
Vad som var ytterst irriterande var att samma storlek var olika stor på olika byxor. Ett par 46or fick jag inte på mig, medan jag kom i ett par 44or rätt lätt i en annan modell och detta var i samma affär t o m!
Jag hittade till slut ett par byxor åtminstone, men givetvis är de för långa då jag bara är 158 cm, så jag måste lägga upp dom. Tur att man har symaskin!
I dag kom nästa tur av tvångsshopping och den ledde mig till Clas O, som ju är en rolig affär i vanliga fall, men inte när jag måste lägg 200 spänn på en bläckpatron och inte när det är löning. Nåväl, en patron blev det, liksom lite batterier och jag vågade mig även in på Systemet för att köpa vin. Lika bra det när man ändå är ute.
Nu är jag äntligen hemkommen från tvångsshoppingen och hoppas innerligt att jag inte tvingas shoppa mer på ett tag. Det orkar varken jag eller min konto.
Ibland är det skönt att ha en blogg som man kan ösa ur sig sin irritation i.
Två gånger denna vecka har jag varit tvungen att shoppa. Det låter kanske som ett lyxproblem, men för mig är det inte det då det innbär både bussåkning och beblandning med folk.
Båda gångerna bar det av till Nordstan.
I tisdags insåg jag att mina favoritbyxor var sönder och så slitna att det inte var nån mening att laga dem. Då jag ju faktiskt är på väg ned i vikt, jag har inte prioriterat klädinköp så nu hade jag plötsligt bara två par byxor varav det ena paret är slitet och hotar att gå sönder. Jag insåg att det kunde vara bra att ha mer än två par byxor, så jag fick sätta mig på bussen mot Nordstan.
Även om det var hyffsat lite folk för att vara Nordstan, så var det rätt jobbigt. Jag spanade och spanade efter lämpliga byxor, men det var inte lätt att hitta några i storlek 44/46, dessutom ville jag ha svarta. För er som inte känner till detta, så ligger min storlek precis mitt emellan "vanliga" kläder och kläder för "storvuxna", vilket knappast gör det lättare upptäckte jag.
Vad som var ytterst irriterande var att samma storlek var olika stor på olika byxor. Ett par 46or fick jag inte på mig, medan jag kom i ett par 44or rätt lätt i en annan modell och detta var i samma affär t o m!
Jag hittade till slut ett par byxor åtminstone, men givetvis är de för långa då jag bara är 158 cm, så jag måste lägga upp dom. Tur att man har symaskin!
I dag kom nästa tur av tvångsshopping och den ledde mig till Clas O, som ju är en rolig affär i vanliga fall, men inte när jag måste lägg 200 spänn på en bläckpatron och inte när det är löning. Nåväl, en patron blev det, liksom lite batterier och jag vågade mig även in på Systemet för att köpa vin. Lika bra det när man ändå är ute.
Nu är jag äntligen hemkommen från tvångsshoppingen och hoppas innerligt att jag inte tvingas shoppa mer på ett tag. Det orkar varken jag eller min konto.
Ibland är det skönt att ha en blogg som man kan ösa ur sig sin irritation i.
Kommentarer
Trackback
