kontrolleradgalenskap

Galenskapen skall kontrolleras med besök hos psykiatrin.

Jag vakande till runt 2 i natt och när jag låg där och funderade på om jag skulle masa mig upp och ta en cigg, så hör jag någon form av skrikstön. Jag insåg snabbt att jag förmodligen inbillade mig, jag är ju schizofren och försökte lugna mig på detta sätt.
Men så vänder jag mig i sängen och då tycker jag mig se någon i hallen! Hjärtat hinner slå flera volter medan jag raffsar till mig glasögonen, utan vilka jag knappt har ledsyn.
Det är ingen i hallen.
Ändå har jag en otroligt stark känsla av att inte vara ensam i lägenheten. Nu är det inte första gången detta sker, men det är lika skrämmande varje gång även om jag har slutat upp med att kolla garderoberna.
Jag har en så kallad säkerhetsdörr, en stålkärnad historia med dubbla lås och inget brevinkast (vi har postboxar).
Bakom min kära säkerhetsdörr kan jag för det mesta känna mig trygg, men inte alltid, inte när hypnapomp (vi uppvaknandet) paranoia griper tag om mig för då är jag inte trygg någonstans.

Snart skall jag iväg till min kontaktperson i psykiatrin. Ett rätt vanligt rutinbesök för att stämma av och rapportera hur det går utan antidepp. Min kontaktperson är lika gammal som jag själv, 27 år, vilket kändes lite konstigt i början men hon är trevligt och har koll och det är det viktigaste.
De gånger jag missat någon tid hos henne, så ringer hon direkt. Så funkar det inte alltid inom psykiatrin....tyvärr. Missar man en tid får man oftast skylla sig själv. En ny tid kanske skickas per post men missar man den också så finns risken att man försvinner ur systemet. Om detta har bland annat Göteborgs Fria Tidning skrivit i sin artikelserie om psykiatrin.

Så jag är ganska lyckligt lottad med en kp som har full koll på sitt jobb, även om hon har mindre koll på