Viktras?

Galenskapen kontrolleras av vetskapen om hemresa i morgon.

Liksom i gårdagens inlägg, så befinner jag mig i Smålands mörka skogar.
Om föräldrarnas våg stämmer, så har jag tappat 4 kilon på 3 veckor och detta utan särdeles mycket träning, ingen svältkost eller dieter. Jag är under 90-strecket nu.
Jag är hyffsat säker på att det beror på att jag slutade med anti-depp för 3 veckor sedan, Efexor, eller skall man kalla den Efettsor kanske?
Nog för att denna medicin kanske hjälp mig psykiskt, men fysiskt har den stjälp mig och övervikt bli man då inte speciellt mycket gladare eller piggare av.
Mina slitna byxor i storlek 46 hasar ned gång på gång, tuttarna krymper liksom magen och i går köpte jag träningsbyxor i storlek Large i stället för XL. Det känns otroligt bra!

Mitt tjat om min vikt får ni ta, för det är ett stort komplex för mig.
Inte så mycket för att jag bryr mig om vad andra tycker och tänker om min kroppshydda.
På vissa sätt är övervikt nästan bra, jag slipper förmodligen en del urtrissta raggningförsök  och det är bara bra.
Men det är tungt att bära 30 extra kilon, kroppen tar stryk av det och lederna skriker. Dessutom känner jag inte igen min kropp eftersom jag var väldigt smal förr.

Tålamod och träning! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0