kontrolleradgalenskap

I dag trotsade jag förkylningens hårda grepp och traskade i väg till min psykmottagning för att träffa läkaren och min kontaktperson.
Min läkare var en halvtimme sen pga nån slags bakjour på Östra eller nått sånt, så jag och min kp pratade patient/brukarinflytande till läkaren anlände.
Jag har inte träffat honom så många gånger hittills, så jag har inte bildat mig någon jätteuppfattning om honom. Jag vet att han är en aning förvirrad, men har en "bra" människosyn, eller "patientsyn" kanske man ska säga.
Han är den ende psykiaterns jag träffat som faktiskt sagt att "kropp och själ hör ju ihop", något som jag håller med om. Dessutom lyssnar han faktiskt på vad jag tycker om tex min medicinering, något vissa andra läkare inte bryr sig om att ens fråga (hint hint Eslöv). Han verkar ju också ta fasta på direktiven om att patienten skall vara delaktig i sin vårdplan, något som på en del ställen bara är tomma ord.
I nuläget är min vårdplan förvisso mest medicinering och regelbundna besök hos min kontaktperson, för terapi har jag försökt mig på förr och det fanns inte mycket att säga eftersom jag skriver som terapi om jag behöver det.
Jag har heller inga direkta trauman att bearbeta, även om att insjukna i schizofreni ÄR ett trauma, så är det inte direkt något jag behöver en terapeut att prata med för.

Sen var det ju det där läkarintyget som behöver skrivas inom en månad till Försäkringskassan, där är jag lite orolig att min läkare sak virra till det och glömma bort det. Men jag får påminna min kontaktperson, som i sin tur påminner läkaren.
Fick även recept så jag klarar mig ett tag och för min dåliga sömn på sistonne, rekomenderades jag använda mina Stilnoct lite flitigare, då jag är rätt försiktig med dom annars. Man ska vara försiktig med dom, givetvis, men jag kanske är lite väl fjantig ibland. Stilnoct ÄR ett bensoderivat och risk för tillvänjning finns.

Efter detta var jag inne på kvantum en sväng och handlade, jag hoppades på att regnet skulle upphöra medan jag handlade men icke! Det regnade hela vägen hem och nästan oavbrutet hela eftermiddagen och kvällen.
Nu är jag så trött att det är löjligt och hostar gör jag också, men förkylningen är nog bättre. Jag har åtminstonne inte feber längre.