kontrolleradgalenskap

Galenskapen har knapphändigt (vilket ord!) kontrollerats den senaste veckan.

Söndagen och måndagen var kaotiska och psykosnära.
Det gick så långt att jag på söndag, medan jag ansåg mig någorlunda "klar", packade en väska med lite nödvändigheter.
Jag skrev upp nummret till psykakuten med STORA siffror då jag har problem att tolka siffror och bokstäver i psykosnära tillstånd. Sen stoppade jag i mig ett par Stesolid och lade mig i sängen, med förhoppningen att det skulle blir bättre nästa dag.
Det blev det inte riktigt.
Måndagen började som vanligt förvisso, men sen kom gränspsykosen och sköljde över mig i vågor igen.
Att beskriva psykosnära tillstånd är extremt svårt, det ser dessutom olika ut hos olika människor.
Jag brukar vara väldigt bra på att sätta ord på känslor, men här går jag nog bet. Dessutom har jag svårt att minnas de mest extrema känslorna i gränpsykos.
Det var nog nära, riktigt nära men jag klarade mig denna gång och jag mår bättre nu.

Mina tidgare psykoser har varit korta, några dagar, fast omgivna av mycket paranoia och gränspsykos. Så jag kan nog säga att de kritiska dagarna faktiskt är över. Det kan ju förvisso komma fler, det vet man ej, men det är dumt att oroa sig i onödan och jag klarade det faktiskt denna gången. Jag avvärjde en psykos helt själv, förvisso med hjälp av lugnande och med Cemetary som musikalisk snuttefilt, men iaf.
Kanske är jag faktiskt starkare än jag tror. Envis som bara den är jag iaf det vet jag.

Varför jag plötsligt blev så akut psykosnära, ja det tror jag att jag vet.
Vissa tankar, teorier och insikter om mer "andliga" saker blev helt enkelt för mycket, men nu sjunker det in och jag hanterar det.