Föredrag på Lillhagen
I går gick jag upp 06:15, det var mindre roligt och ganska kallt.
Frukost och två koppar kaffe, sen begav jag mig till Svingeln och Gyllenkroken där Inre Rum håller till.
Sen packade vi in oss i Annelis volvo och åkte ut till Lillhagen, som är ett gammalt mentalsjukhus och där skulle vi hålla vårt föredrag "Att skapa sin väg". Detta föredrag har vi hållt några gånger innan, bla på Statsteaterns Foajéscen så vi har vanan inne kan man säga.
Föredraget gick fint, vi fick applåder och många bra frågor under den efterföljande frågestunden.
En del frågor handlade om bemötande, något som jag personligen tycker är väldigt viktigt inom vården. Ett bra bemötande kan förvisso se olika ut i olika situationer och med olika människor, men nyckelord bör vara respekt och information. Respekt i en vård situation är att se individen och inte bara sjukdomen/symptomen. Information om åtgärder, utredningar och mediciner är också av högsta vikt för att skapa tillit. Ibland kan en patient vara så sjuk att han/hon inte kan ta till sig informationen, men den skall ändå ges, för patienten kan mycket väl komma ihåg informationen i efterhand och ju mer information man får, desto mer tillit får man till vården. Det kan också påverka patientens tillit till hela vårdkedjan. Bristande information i ett akut skede, dvs tidigt i vårdkedjan, kan tyvärr får konsekvensen att patienten är mindre benägen att lyssna även senare i öppenvården.
Själv har jag tyvärr erfarenhet av att inte bli informerad alls och att alla besluts om MIG togs över mitt huvud.
I efterhand kändes det väldigt kränkande, att inte bli sedd som människa och min tillit till vården blev ganska dålig efter det.
I dag har jag en bättre bild av vården, åtmistonne psykosvården i Göteborg. De läkare jag haft här i Gbg har varit noga med att ge mig information och involvera mig i min egen vård. Jag blir sedd som en människa, en individ och mina åsikter får ta stor plats. Jag känner att det är Jag som får vård, inte enbart min sjukdom och det betyder mycket både för min självbild och för min kontakt med vården.
De senaste åren har jag varit mer stabil och insiktsfull än någonsin i mitt vuxna liv. Det måste betyda att vården jag får fungerar, men också att jag nu mera tar ett stort ansvar för att jag ska må så bra jag kan.
Det tar på mina krafter att föreläsa och det var rätt skönt att komma ut i solskenet sen. Resten av dagen spenderade jag med att inte göra så mycket alls, trött som jag var och med viss huvudvärk, så jag lade mig redan kl 20 -rekordtidigt! Gott sov jag också!
Frukost och två koppar kaffe, sen begav jag mig till Svingeln och Gyllenkroken där Inre Rum håller till.
Sen packade vi in oss i Annelis volvo och åkte ut till Lillhagen, som är ett gammalt mentalsjukhus och där skulle vi hålla vårt föredrag "Att skapa sin väg". Detta föredrag har vi hållt några gånger innan, bla på Statsteaterns Foajéscen så vi har vanan inne kan man säga.
Föredraget gick fint, vi fick applåder och många bra frågor under den efterföljande frågestunden.
En del frågor handlade om bemötande, något som jag personligen tycker är väldigt viktigt inom vården. Ett bra bemötande kan förvisso se olika ut i olika situationer och med olika människor, men nyckelord bör vara respekt och information. Respekt i en vård situation är att se individen och inte bara sjukdomen/symptomen. Information om åtgärder, utredningar och mediciner är också av högsta vikt för att skapa tillit. Ibland kan en patient vara så sjuk att han/hon inte kan ta till sig informationen, men den skall ändå ges, för patienten kan mycket väl komma ihåg informationen i efterhand och ju mer information man får, desto mer tillit får man till vården. Det kan också påverka patientens tillit till hela vårdkedjan. Bristande information i ett akut skede, dvs tidigt i vårdkedjan, kan tyvärr får konsekvensen att patienten är mindre benägen att lyssna även senare i öppenvården.
Själv har jag tyvärr erfarenhet av att inte bli informerad alls och att alla besluts om MIG togs över mitt huvud.
I efterhand kändes det väldigt kränkande, att inte bli sedd som människa och min tillit till vården blev ganska dålig efter det.
I dag har jag en bättre bild av vården, åtmistonne psykosvården i Göteborg. De läkare jag haft här i Gbg har varit noga med att ge mig information och involvera mig i min egen vård. Jag blir sedd som en människa, en individ och mina åsikter får ta stor plats. Jag känner att det är Jag som får vård, inte enbart min sjukdom och det betyder mycket både för min självbild och för min kontakt med vården.
De senaste åren har jag varit mer stabil och insiktsfull än någonsin i mitt vuxna liv. Det måste betyda att vården jag får fungerar, men också att jag nu mera tar ett stort ansvar för att jag ska må så bra jag kan.
Det tar på mina krafter att föreläsa och det var rätt skönt att komma ut i solskenet sen. Resten av dagen spenderade jag med att inte göra så mycket alls, trött som jag var och med viss huvudvärk, så jag lade mig redan kl 20 -rekordtidigt! Gott sov jag också!
Kommentarer
Trackback
