kontrolleradgalenskap

I dag ska jag och några andra InreRummare hålla föredrag på Naturhistoriska Museet om Skapande och återhämtning. Det är också där utställningen "Psykets Historia" finns och den verkar ha setts av en hel del folk nu.
I helgen träffade jag en tjej på en fest som hade sett den och flera av mina vänner har också sett den.

Våren börjar komma i gång nu och i går var det 13 PLUSgrader här i Göteborg, det var riktigt skönt det!

Jag har hunnit med en sväng till Ikea och köpt mig en ny skrivbordsstol som heter Skruvsta, mycket skön måste jag säga! Så nu kan jag sitta lite mer bekvämt när jag bloggar, då kanske det bli mer bloggande.

Och ja, pipa har jag köpt! Jag jobbar stenhårt på min gubbighet. En mindre modell som är väldigt trevlig att röka vaniljtobak i. Man blir inte lika cigarettsugen eftersom ciggen inte är speciellt goda i jämförelse med pipan.
Pipan påminner också om barndommen, för jag vill minnas att min morfar rökte pipa ibland, så jag förknippar piplukten med honom.


Min terapi går bra också, alltså den hos en psykolog, inte mitt skrivande. Jag har en bra psykolog som inte bara sitter och säger "mmm"....."hur kände du då?" och upprepar min sista mening som en fråga...... Nej, han är mer självgående och kommer med bra infallsvinklar och feedback.


I påsk kommer nog föräldrarna hit en sväng och eventuellt får väl sköldisen följa med dem hem till småland, så han får spendera våren och sommaren hos dem som vanligt. Där kan han ju vara ute lite mer i trädgården eftersom pappa har byggt en hage till honom. Jag kommer givetvis sakna min lille plutt då, men han har det alltid bra i småland.

Oj....jag har visst inte bloggat så mycket på sistonne.
Jag har väl ingen egentlig förklaring till det, men än att jag inte har något behov av den lilla uppmärksamhet det ger. Men, jag vet att jag har läsare så jag skriver lite för Er!

Jag fyller snart 29 år, det ska bli ganska trevligt. Jag skall köpa mig en pipa i present till mig själv, för det är stil på det och dessutom väldigt gott.
Jag har än så länge ingen åldersnojja, jag anser att jag har nojjat tillräckligt i mitt liv. Jag ser nog fram emot nästa år, då jag inte längre är 20-nånting, utan faktiskt blir hela 30 år! Ganska skönt.

I Inre Rum har vi fullt upp, vi har lite föreläsningar på G på Naturhistoriska Museet där vår utställning "Psykets Historia" finns att beskåda.

Våren börjar komma igång - äntligen! Det är Vårdagjämning på lördag och snön smälter, härligt.
I dag var jag ute och gick ca 3 km, det var mycket skönt även om jag fick en hel del grus i skorna.

Ja det var ett tag sen jag skrev nu, bloggtorka kallas det tydligen.
Det har kanske inte hänt så där ofantligt mycket, men jag har faktiskt varit hos en psykolog!
Detta skedde förförra vecka och det var ett bra första möte tyckte jag, vi bokade in en ny tid på onsdag denna vecka.

Anledningen till att jag bad om att få träffa en psykolog, är att jag insett att min sociala paranoia hindrar mig en hel del i livet och det går inte att medicinera bort den, så nu ska jag förska med terapi!
Det gick fortare än jag trodde, jag fick en tid nästan direkt hos en psykolog på min psykosvårdsmottagning.
Annars är det ju otroligt långa väntetider för psykologkontakt, men det finns en bra sak med att ha just en psykossjukdom och det är psykosvården i Göteborg!

Sen jag kom in i systemet här i Göteborg så har det aldrig varit några som helst problem att få den vård jag behöver. Jag önskar att det vore lika bra för alla, men det vet jag tyvärr att det inte är och ofta beror det helt enkelt på resurser, det finns inga pengar och inte tillräckligt med personal. Det råder tex brist på psykiaters.

Jag är dock, som jag skrivit förr, oerhört tacksam för den vård jag får och för att mina vårdkontakter är så bra.

I söndags fick jag en chockerande nyhet. Jag pratade med morsan på msn och hon säger: "Håll i dig nu, pappa har börjat läsa böcker! Han har läst 4 stycken på en vecka!"

Jag höll på att trilla av stolen!

Den enda bok jag sett min far läsa i på evigheter är Sockenboken om hans hemby, annars löser han mest korsord. Så detta att han nu slukar svenska deckare på löpande band, är verkligen otroligt!
Tiden får utvisa om han nu kanske t o m skaffar bibliotekskort och vem vet, Bokmässan nästa kanske?

Som jag sa till morsan: Man KAN lära gamla hundar sitta!

Om några veckor ska jag hålla föredrag, denna gång handlar det om hur och när jag blev bostadslös i slutet på 2006. Exakt vad föredraget kommer att innehålla vet jag ej än, men jag kommer berätta min histora om det hela och hur det påverkade mig när jag hotades av hemlösheten, blev bostadslös och hur det gick senare.
Det är Stiftelesen Gyllenkroken som annordnar denna konferansdag och målgruppen är politiker, socialarbetare och liknande, det är alltså inte en öppen föreläsning.

Gyllenkroken har i sin verksamhet ett korttidsboende för bostadslösa med psykiatrisk problematik och det var där jag hamnade när jag blev bostadslös.

Nu är det 3 år sedan jag flyttade in i min nuvarande lägenhet, efter nästan 2 års provboende fick jag första handskontraktet och den fredagen när jag fick brev om det, är en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag grät av lycka och var helt skakis.
Mitt hem betyder oerhört mycket för mig, det är min borg. Jag trivs väldigt väl i lägenheten och i området, kvartersvärden är snabb och trevlig om det händer nått och jag har bra grannar. Kort sagt, så är jag väldigt nöjd med mitt boende nu, så jag tänker bo här tills jag dör! Så vida inte huset rasar först.....

Nu har jag fått testa Nozinan i tre nätter. Nozinan är egentligen neuroleptika, men har en tröttande effekt så den används mest som sömnmedel nuför tiden.
Jag har sovit bättre dessa tre nätter än jag gjort på många år, mycket lyckat då måste jag säga!

I många år har jag haft svårt både med insomning och att hålla mig sovandes, vilket givetvis gör mig väldigt trött under dagarna. I perioder blir det ännu värre och jag sover väldigt lite.
Nu har jag en sån period och när jag var på psykosvården i fredag, hade jag bara sovit 2-3 timmar och min läkare tyckte givetvis att vi skulle ta tag i detta. Där av Nozinan.

Tidigare har jag fått Zolpidem som insomningstablett, med då jag haft den i perioder i många år nu så har den slutat fungera på mig. Jag har även testat sömntabletten Propavan, men den gjorde ingen nytta. Zolpidem gjorde det lättare att somna förvisso, men höll mig inte sovande.
Så oftast vaknar jag varannan timme utan anledning och har sen svårt att somna om igen.

Men nu äntligen verkar det vara slut med detta eviga uppvaknande! För på Nozinan sover jag faktiskt nästan hela natten om jag inte behöver gå på toaletten. I natt har jag sovit ca 9 timmar - i streck! Det känns helst otroligt!
Man kan känna sig trött och seg sen efter Nozinan, men det kan jag inte påstå att jag gör, iaf inte efter att jag fått mina två koppar morgonkaffe.
Det finns än så länge bara ett krux med nozinan för mig, och det är att man bör ta den ca 4 timmar innan man ska sova. Så man måste ju komma ihåg att ta den i tid, fast jag vågar nog påstå att jag känner viss effekt redan efter 2 timmar, men det gör ju inget!

Så nu är jag tacksam! För att jag har en bra läkare och kontaktperson, för Nozinan och för sömnen!

Den 22a Januari klockan 16:51 kom en liten prinsessa till världen.
Något tidig vägde hon 2,7 och uppmätte 47 cm.
Jag såg just ett par bilder på underverket och jag är så otroligt glad för mina vänner skull, lättad över att allt gick bra och ser fram emot att lära känna denna nya, lilla person.
Vad hon skall heta är i nuläget inte bestämt dock.


Välkommen till världen lilla Prinsessan!

Jag tycker om människor som tänker på vad dom gör och säger, människor som inte bara hasplar ur sig saker och sedan direkt glömmer vad de sagt.
Det gäller även mindre saker, för även mindre saker kan få stor betydelse i slutändan.

Som i fallet med en bekant, som för ett tag sedan sa att han borde fixa en "kaffepresent" till mig då han vet hur mycket jag uppskattar denna underbara dryck.
Visst, tänkte jag, det vore ju trevligt OM han fixade det....

Och det har han nu tydligen gjort!
Jag uppskattar verkligen sådant och ser fram emot detta kaffe som han lovprisat.

Jag har minsann gått och blivit rätt tjejig på gamla dar!
Inte nog med att jag köpte på mig en massa ekologiska skönhetsgrejer på Hälsomixen i julas, nu har jag dessutom köpt sk. "bodybutter" på BodyShop, en ny kajalpenna och min väninnan E har gett mig sminktips.

Så jag sminkade mig faktiskt lite i onsdags, men givetvis började det då snöa i sidled.....

När jag tänker efter, så har jag nog börjat klä mig mer i kjolar och kläningar på sistonne också! Men, jag bannlyser rosa, som en vän sa: "Rosa är inte en färg, det är en sjukdom".

Jag tror att det är så, att jag tycker att det är lite roligare att försöka se snygg ut nu när jag går ned i vikt. När jag vägde som mest kändes det inte som om det spelade nån roll hur jag såg ut, för tjock var jag ju ändå och det gick inte att dölja med smink eller kläder.
Nu har jag tappat 11 kg och fått mer muskler, det både syns och känns, vilket gör att jag nog lägger lite mer tid på hur jag ser ut. Jag är nog inte så otroligt ytlig, det handlar inte om att vara snygg, utan att känna sig snygg. Att ha en hållning, en utstrålning är mycket viktigare än allt smink i världen och en utstrålning kommer alltid in ifrån. Har man hittat en trygghet i sig själv och den man är, så blir man snygg. Sen kan man alltid piffa till sig lite extra ibland när man har lust.

Men jag kommer aldrig sminka mig för att gå utanför dörren, jag sminkar mig när jag känner för det, för personligen tycker jag inte att det är såå intressant att stå och peta sig i ögonen med en penna och kladda på div. underlagskrämer och sånt.
Jag kanske inte är så himmla tjejig....än....
Sen måste det ju inte vara tjejigt att sminka sig numera, eftersom fler och fler killar sminkar sig.

Dock är jag jävligt glad över min sheatvål och mitt cocoabodybutter, för min annars så vintertorra hud mår otroligt mycekt bättre!

I dag vill jag gratulera min lillebror och hans sambo på deras 3 års dag!
De är trevliga prickar och jag önskar dem många fina år tillsammans!


 GRATTIS!

Jaha så är det ett nytt år och nytt decennium till och med!
Jag spenderade nyårsafton men en bunt härliga vänner och hade det väldigt trevligt!

Jag kom tillbaka till Göteborg den 30de, då jag fick skjut av en barndomsvän och hennes bror. Resan gick bra och sköldisen var lite lagom hysterisk i bilen.

Veckan i småland var lugn och trevligt och jag lyckades till slut vinna i tremannavist TVÅ gånger på en kväll! Det kändes gött efter att farsan vunnit en massa gånger och morsan några gånger hon med.

Jag fick ju en klippning i julklapp, så 15 cm hår kapades av ungefär och det var rätt skönt eftersom det var slitet, men jag har fortfarande rätt mycket hår kvar. skillnade är dock att det ser mycket friskare ut och det fastnar inte i byxlinningen längre....

Det känns lite konstigt att det är Januari nu, tiden går så himmla fort! I år kommer jag att fira min sista födelsedag som 20-nånting, nästa år fyller jag nämligen 30! Om jag får nån 30-års kris så lär det väl visa sig, men jag tror att jag har krisat tillräckligt i mitt liv.

I går morse vägde jag mig, vågen slutade på 85.8 kg, vilket är väldigt mycket, men ändå mindre än den visade innan jul. Ett kilo till och då väger jag mindre än jag gjort på över 3 år. Det är grytm skönt att tappa i vikt!
Det jobbiga är ju att man måste köpa ny kläder hela jäkla tiden.....men, det är "smällar" man får ta!
Jag tror att bytet till Haldol från Seroquel gör en del, för sen dess har jag tappat 0,5- 1,0 kg i veckan utan nån större ansträngning. Psykiskt mår jag också bra av Haldol, jag har ju haft den förr, så jag är inte så förvånad, men det känns lite som att jag klarar viss stress lite bättre och tankarna är mindre kaotiska tror jag.
Fenomenet "Tanketrängsel" är ju något jag haft väldigt länge, men som blir bättre av medicinering. Jag tror dock att det blivit ännu något bättre nu på Haldol för jag känner mig lite mer fokuserad.

Jag minns fortfarande hur det var, när jag första gången i mitt liv fick anti-psykotisk medicin, det var en låg dos Haldol och jag märkte skillnaden redan efter några dagar eftersom haldol är relativt snabbverkande.
Det var som att svänga av en flerfilig motorväg och in på en liten stillsam grusväg, rent tankemässigt.
Förr hade jag väldigt svårt att tänka klart eftersom flera nya tankespår ploppade upp hela tiden, en kakafoni av tankar som också gjorde att jag hade svårt att komma igång med saker.

"Jag borde kanske diska....eller ska jag laga mat först, mat vad ska jag laga, måste jag handla? Är det mycket folk på affärnen vid denna tiden? Är det halt, vilka skor ska jag ta? Jag borde kanske köpa nya skor, har jag råd med det? jag kanske borde kolla mitt konto...."
Vips så gjorde jag nått helt annat än att diska.... Det kanske låter som en lätt sak att bara ställa sig vid diskhon, men det var inte det för mig. Alla tankarna kom ju ivägen.

2009 var ett bra år, jag har hållt mig mestadels frisk både psykiskt och fysiskt. Inre Rum har verkligen utvecklats och krönts med vår fina utställning "Psykets Historia" och nu fortsätter vi att utvecklas!
Jag har bott i min mysiga lägenhet i ett år med första handskontrakt och det känns väldigt skönt. Jag klarade mig genom renoveringen av vardagsrummet pga vattenläcka utan att gå under av stress och ångest. Jag klarade också allt arbete med elledningarna och den nya spisen utan att bli tokig pga alla hantverkare.
I dag är det exakt 3 år sedan jag flyttade in här!

Det härligaste med 2009 var nog alla vänner och min stora släkt, även om jag inte lyckas med att träffa hela släkten så ofta, utan bara delar av den, så är det väldigt trevligt. På min mors sida är vi så många att om alla ska samlas måste vi hyra lokal. Men så blir det kanske senare i år då min mor fyller 50 och en moster blir 60.

Nu ska jag mala kaffebönor!

Så var denna julen över!

Jag är kvar i småland hos föräldrarna dock.
Julafton spenderades med släkten hos farmor och farfar, med en massa mat och bus med kusinbarnen, trevligt!
På kvällen blev det kortspel med morsan och farsan, mamma vann två gånger...... jag har hittills inte vunnit en enda jävla gång!

På juldagen skulle jag och gamla polare invaderat Hotellt, men dom hade stängt.... så det blev hemma fest hos en av polarna istället men det var lika kul det! Men jag var inte sååå pigg dagen efter. Dock gjorde morsan pitepalt och lite släkt på hennes sida kom och käkade, det var trevligt.

I morgon ska jag klippa mig hos byns ekologiska frisör. Måste kapa 10 cm för håret är väldigt slitet.

Dan före dopparedan så kom det traditionsenliga tåget av tomtar förbi och eftersom det är landsbyggden, så kom tomtarna på traktor och fyrhjulingar.

I år ska jag för ovanlighetens skull avlägga nyårslöfte. Det blir att jag ska börja måla, så jag förbereder detta redan nu genom att införskaffa lite färg och sånt. I dag har jag skissat på ett anatomiskt hjärta som ska ingå i en målning, det blev inte helt tokigt.



Som min bildlärare i gymnasiet sa: "Du kan om du vill, men måste du vara så jäkla petig!"
Ja, för jag är den som aldrig blir nöjd, jag suddar, målar över och sitter med samma bild i en evighet.
Jag ska försöka att inte göra så när jag börjar med akrylmålningen......men, jag känner mig själv rätt väl.

I Lördags var det dags för Inre Rum vernissage för utställningen "Psykets Historia" på Naturhistoriska Muséet i Göteborg.
Det gick väldigt bra! Det kom en hel del folk och det var roligt.
Innan fyra av oss gick loss med saxarna på bandet och öppnade utställningen, så hölls det lite tal, spelades musik och jag läste upp min dikt "Dementia".

Det var fantastiskt att se vårt färdiga arbete! Vi ska vara mycket stolta allihop!

Klockan 14 var det sen dags för oss att hålla föredrag om skapande och även det gick riktigt bra!

Jag tror och hoppas att vi alla är nöjda med denna stora dag!

Nu kan ni läsa om Inre Rum, utställningen och lilla jag i Göteborgs Fria Tidning!

Vi ses i morgon på Naturhistoriska kl 13!

Det har blivit mycket prata om inre rum nu på sistonne,men det är ju inte så konstigt eftersom vår utställning öppnar i morgon.
Jag skulle egentligen varit där nu och hjälpt till, men jag har sovit lite dåligt och har ont i huvudet, så det är bättre att stanna hemma. Jag hade nog mest snurrat runt och inte fått så mycket vettigt gjort ändå.

Nu har det gått en vecka utan Seroquel och det funkar rätt bra får jag nog säga. Att jag fortsätter ned i vikt är ju inte dumt det heller och då har jag inte tränat speciellt mycket på sistonne. Annica påpekade att jag tappat i vikt i går och det gjorde mig glad!
Men annars känner jag mig rätt trött, det har nog mer med årstiden att göra än medicinbytet skulle jag tro, eller så börjar jag bli gammal.

En som än så länge idag håller sig lugn också, det är sköldis. Han solar i terrariet men det är bara en tidsfråga innan han tröttnar på det och vill ut. Den lille Herrn bli hela 27 år nästa år och då har jag haft honom i 19 år. Det är lång tid med ett husdjur och jag är så glad att han verkar må fint och är pigg trots att han är medelålders för sin art.

Han är min lille baby.

Då är det klart! Allmäna Arvsfonden finansierar Inre Rum ytterligare ett år, så att vi kan fortsätta under 2010!
Jag blev såå glad att jag nästan studsade!

Inre Rum betyder mycket för mig och många till. IR ger oss en chans till betydelsefull sysselsättning i ett sammahang och i en gemenskap, så att vi kan utvecklas som människor och samtidigt belysa viktiga frågor i vår utställning, med våra föredrag, tidningen och mer!

Så jag vill tacka Allmäna Arvsfonden och de som beslutar där!

I dag intervjuades jag och Inre Rums projektledare Annica av en journalist för Göteborgs Fria Tidning.
Det var lite spännande och vi blev fotade av en kreativ fotograf också.

Utställningen börjar ta form på Naturhistoriska museet nu och tur är det för på Lördag är det vernissage!

Här är Annica i full gång!




Det ska bli spännande att se om det kommer mycket folk på Lördag.
Vernissaget är kl 13 och kl 14 ska jag med fler prata om kreativitet.

Nu är det bara några dagar kvar tills Inre Rums utställning "Psykets Historia" har vernissage!
Det kommer att bli oerhört spännande och givetvis jäkligt nervöst också.

Min mamma kommer på fredag eftermiddan för att kunna vara med på vernissaget på lördagen kl 13!


Nu har det gått några dagar utan seroquel och det känns faktiskt bra. Det dröjer ju några veckor innan jag vet säkert hur det går, men jag tror att det kommer att gå finemang.


Glöm inte!