kontrolleradgalenskap

Här kommer en favorit i repris! Nämligen den tokroliga bloggen om det lilla samhället Smålandsstenar, där jag är uppväxt. Det är hysteriskt kul att läsa om vad som händer i Smålandsstenar, iaf när det speglas av Bazooka med redaktion.

http://blogg.passagen.se/smallcountrystonesblogg/


Go go go!

I dag har jag varit på Bokmässan, en av högtiderna för bibliofiler som mig.
Det blev dock "bara" 4 böcker denna gång, man måste ju tänka på ekonomin tyvärr.
Som vanligt var det sjukt mycket folk, trångt, varmt och lite jobbigt, men jag härdade ut några timmar och är rätt nöjd med mina inköp.
Så ett par kändisar också, men i år slapp jag se/höra Guillou!!!
Min mor har är här och hon var på bokmässan också, nu är hon i nordstan och shoppar. Hon får ju passa på när hon ändå är i storstaden.

Putte är det liv i, han vill INTE vara i terrariet. Nej, det är ju mycket roligare att knata omkring och lukta på saker.
Kul att ha den lille knäppisen här igen.

I går blev det fika med Nisse på det anrika Göstas konditori. Göstas så ut som det alltid gjort, eller åtminstonne sen 60-talet. Ibland är det skönt att vissa saker aldrig förändras, som de bruna fuskskinnsmöblerna på Göstas.
Där sprang jag även på en morbror som hämtade tårta.

Efter fikan som väl tog ett par timmar, så begav jag mig ut på shoppingtur. Det går rätt snabbt i Smålandsstenar, då butikerna är rätt få. Skoaffären, klädaffären och Netto avklarades på nån halvtimme. I klädaffären var det fullt ös, dom hade nämligen nyöppning i nya lokaler (dom hade flyttat till gamla Candinicco).
Till min stora förvåning, såg det ut som om Kindbloms blivit bombat, men det var tydligen bara så att dom renoverar det gamla huset. På hemvägen traskade jag förbi tv-spelshörnan, en av pizzeriorna och kyrkans Second Hand. Jag gillar second hand, men det var en halvtimme kvar innan dom skulle öppna, så jag struntade i det.
Så fikan tog betydligt mer tid än shoppingen. Dagens fynd var ett sett med svinborstpenslar från Netto för 19.90 och jag får hålla med farfar om att Netto har väldigt breda gångar nu, man kan absolut ha kundvagnsrace. För er läsare som inte känner till det, så är Netto nybyggt då en pyroman tuttade eld på stället.

På hemvägen funderade jag på att gå ned och fota Domarringarna, men jag var nödig efter allt kaffe på Göstas.
Hade tänkte fota idag, men sov lite väl länge och vädret är ändå rätt dassigt. Men, domarringarna lär finnas kvar ett tag till, de har ju varit där i ca 1500 år.

Snart kommer morsan hem från sin halvdag på jobbet och sen åker vi till Göteborg och BOKMÄSSAN. Med oss kommer en rätt seg sköldis. Klockan är halv 1 och han har inte begat vakna än.

Tåget var i tid igår till Hestra och där hämtade pappa mig. Sen åkte vi direkt till farmor och farfar och där vankades det smörgåstårta minsann! Det var riktigt gott det! Vi var där några timmar, sen åkte vi "hem" till morsan och sköldisen. Blev lite sköldisgos ( jo han är faktiskt rätt gosig för att vara en sköldis).

I dag ska jag fika med en barndomspolare. Vi har kännt varan sen vi var bebisar, dvs 28 år. Vi ska till det anrika caféet Göstas. Sen får jag vara ensam hemma ikväll, pappa har som vanligt kortspel med polarna på torsdagar och morsan ska på budgetmöte eftersom hon är fritidspolitiker. Så det blir jag och Putte i huset.

Vägde mig idag, det var väl mindre roligt eftersom jag har gått upp ivikt, men ändå har kläderna blivit större!
Så, jag måste ha lagt på mig muskler helst enkelt.

I dag åker jag till småland och hämtar hem lille Putte. Det blir en kort visit för jag är tillbaka redan på fredag.
Sen blir det BOKMÄSSA!

I går var jag teknisk! Jag installerade en bluetoothadapter på datorn och fick den att funka med min mobil också!
Det var inte helt lätt men jag klarade det och är nöjd med mig själv.
Så nu kan jag via bluetooth föra över bilder från min telefon till datorn och lägga in musik på telefonen.

Så här dååålig är dock kameran i telefonen



Där är min gamla Motorola.

Nu har jag bokat biljett till Småland, där mina föräldrar bor. Min lille sköldis Putte är hos dem, det brukar han vara över sommaren, men nu får han faktiskt ta och komma hem till mig! Saknar honom.
Ska träffa farmor och farfar med och kanske en barndomsvän med fru. Sen åker jag och morsan till GBG på fredag och sen bokmässa på lördag. Yay!

Bokmässan är väldigt kul, men också väldigt jobbig. Det är hur mycket folk som helst!
Jag brukar styra stegen till Vertigo och Alastor Press först, där brukar jag handla mest, och sen till Ellerströms som också har mycket intressanta publikationer. När det är gjort, flanerar jag omkring så länge jag orkar, tar en sväng till hos Vertigo och Alastor innan jag ger upp och flyr fältet.

Jag är glad över att jag idag kan gå på Bokmässan. För några år sedan hade det inte varit möjligt pga socialfobi och panikångest, men jag är ju mycket mer stabil nu. Inte länge så fobisk eller panikig. Jag klarar Nordstan vid löning, jag klarar Ullared och Bokmässan. Visst blir jag otroligt trött av sådant men jag klarar det iaf.

Förr var jag inte så mycket för att köpa nya saker, inte ens om jag egentligen behövde nytt.
Jag köpte i princip bara kläder och skor när jag var absolut tvungen och hade inget intresse av sånt alls.
När jag pratar om "förr", så menar jag fram till jag var ca 24-25, dvs fram tills jag blev någorlunda välmedicinerad och stabil.

Jag var mest intresserad av att läsa böcker då och lyssna på musik, så mina pengar gick mest till böcker och skivor helt enkelt. Kläder, skor och teknikprylar var mest nödvändigt ont.
Idag är det annorlunda, väldigt annorlunda. För några år sedan började jag intressera mig mer för kläder, jag vet inte varför men det kändes kul på ett nytt sätt trots att jag numera inte alls är nöjd med min kropp och vikt.
Senare började jag också intressera mig för skor och teknik.

Jag kanske helt enkelt har sällat mig i ledet, i konsumtionssamhället. Eller, så tror jag på nått sätt att livet blir roligare med nya saker.
Men mest tror jag att det beror på att inte är så otroligt introvert längre, som jag var tidigare. Jag bryr mig om hur jag ser ut och vad jag har på mig, dock inte så att det går till överdrift. Jag sminkar mig ytterst sällan, för jag tycker att det är jobbigt och tråkigt.
Dessutom har jag inte så gott om pengar att jag kan köpa en massa nya kläder och grejer, vilket kanske gör att värdesätter det jag kan köpa mer. Att hitta rea-kläder och "fynd" har blivit lite av en sport för mig, för det är rätt sällan som jag köper dyra saker. Jag är ju trots allt smålänning.

Ibland har jag kanske viss shoppingmani, speciellt om det är höst-rea på Ellos, men jag kanske behöver ta igen mina "förlorade år"? För jag märker att jag inte blir lika shoppingsugen längre, så det var nog en fas.
I går fick jag förvisso hem ett paket kläder, men jag behövde en ny fleecetröja (dragkedjan har pajjat på den gamla) och två lite tjockare tröjor inför vintern. Det blev dessutom betydligt billigare att beställa dessa plagg på nätet än att köpa liknande i nån butik. 129 kr för en fleecetröja! På HM kostar en liknande 249.

Jag har ju gott om tid att surfa runt på nätbutiker och jämföra priser. Ofta gör jag sånt när jag är inte orkar fokusera på annat, eller om jag har lite ångest och behöver sysselsätta mig.

I går kom min nya mobil, en Nokia 2680 slide.




Den verkar väldigt bra och prisvärd. Det svåra var dock att få upp batteriluckan....det tog fan en evighet och jag har fortfarande ont i fingrarna!
Men, när jag väl fick i sim-kort och batteri så funkar den väldigt bra även om jag inte lärt mig den helt än.
Så jag är väldigt nöjd med mig köp.

Nu dricker jag kaffe efter ett besök på Inre Rum.
Jag fick gå upp kl 7 idag eftersom det skulle komma folk och byta ut ventilerna i lägenheten.
Jag gillar inte att gå upp tidigt när jag måste.

Jag har mycket god lust att kasta min mobil ut genom fönstret just nu. Men, det ska jag inte.
Inte nog med att den stänger av samtal ibland, nej, ibland när jag får sms säger telefonen inte ett pip vilket givetvis gör att jag missar smsen. Min telefon är av vikbar sort och när jag får sms skall en blå ikon blinka på utsidan av telefonen, den skall också pipa lite och vibrera, men det skiter den fullständigt i ibland.
Det är mycket irriterande. Det där med att ikonen inte lyser är inte mitt fel, den krånglade innan jag tappade mobilen i golvet.

En gång för några år sedan, när jag bodde i Landala och kom från affären, så ser jag något komma flygade genom luften och landar på asfalten en bit från mig. Det var en Sony Ericsson-mobil och jag tyckte att personen som kastade den överdrev lite i sin frustration, men nu kan jag nog mer förstå personen som kastade ut mobilen.

På fredag får jag pengar och då blir det nog en sväng till Elgiganten för att inhandla en Nokia 2680 Slide, som jag kikat på. Sen får min motorola gå i pension eller så ska jag leka kast med liten telefon.
 

I går gick jag upp 06:15, det var mindre roligt och ganska kallt.
Frukost och två koppar kaffe, sen begav jag mig till Svingeln och Gyllenkroken där Inre Rum håller till.
Sen packade vi in oss i Annelis volvo och åkte ut till Lillhagen, som är ett gammalt mentalsjukhus och där skulle vi hålla vårt föredrag "Att skapa sin väg". Detta föredrag har vi hållt några gånger innan, bla på Statsteaterns Foajéscen så vi har vanan inne kan man säga.
Föredraget gick fint, vi fick applåder och många bra frågor under den efterföljande frågestunden.
En del frågor handlade om bemötande, något som jag personligen tycker är väldigt viktigt inom vården. Ett bra bemötande kan förvisso se olika ut i olika situationer och med olika människor, men nyckelord bör vara respekt och information. Respekt i en vård situation är att se individen och inte bara sjukdomen/symptomen. Information om åtgärder, utredningar och mediciner är också av högsta vikt för att skapa tillit. Ibland kan en patient vara så sjuk att han/hon inte kan ta till sig informationen, men den skall ändå ges, för patienten kan mycket väl komma ihåg informationen i efterhand och ju mer information man får, desto mer tillit får man till vården. Det kan också påverka patientens tillit till hela vårdkedjan. Bristande information i ett akut skede, dvs tidigt i vårdkedjan, kan tyvärr får konsekvensen att patienten är mindre benägen att lyssna även senare i öppenvården.

Själv har jag tyvärr erfarenhet av att inte bli informerad alls och att alla besluts om MIG togs över mitt huvud.
I efterhand kändes det väldigt kränkande, att inte bli sedd som människa och min tillit till vården blev ganska dålig efter det.

I dag har jag en bättre bild av vården, åtmistonne psykosvården i Göteborg. De läkare jag haft här i Gbg har varit noga med att ge mig information och involvera mig i min egen vård. Jag blir sedd som en människa, en individ och mina åsikter får ta stor plats. Jag känner att det är Jag som får vård, inte enbart min sjukdom och det betyder mycket både för min självbild och för min kontakt med vården.
De senaste åren har jag varit mer stabil och insiktsfull än någonsin i mitt vuxna liv. Det måste betyda att vården jag får fungerar, men också att jag nu mera tar ett stort ansvar för att jag ska må så bra jag kan.



Det tar på mina krafter att föreläsa och det var rätt skönt att komma ut i solskenet sen. Resten av dagen spenderade jag med att inte göra så mycket alls, trött som jag var och med viss huvudvärk, så jag lade mig redan kl 20 -rekordtidigt! Gott sov jag också!

På torsdag är det dags igen! Några av oss InreRummare skall hålla föredrag. Det blir vårt föredrag "Att skapa sin väg" om kreativitet och återhämtning som kommer att hållas på Lillhagen för sjuksköterskor.
Detta föredrag har vill hållt några gången innan, så det skall nog blir bra.
Hoppas att jag inte försover mig bara.... får be morsan ringa och väcka mig tror jag. För säkerhets skull.

Min stackars bönväxt som E döpt till Lars har fått löss! Stackars Lars blev snabbt väldigt dålig och ligger nu begravd i soprummet. Jag fick Lars, då ett litet litet frö i en burk, av M när jag fyllde år och han har förgyllt köksfönstret i några månader bara, en allt för hastig bortgång.



Lars som bebis




En klängig Lars jämte min icke-döpta garderobsblomma

Min fot är nu helt bra, så i förrgår kunde jag träna igen. Det var skönt det.

I pressen står det en hel del om folk som blir utförsäkrade hos FörsäkringsKassan och konsekvenserna av detta.
I mitt fall är det förmodligen inget problem, men jag bli förbannad när jag läser om hur FK inte alls lyssnar på dessa personer egna läkare, läkare som är ansvariga för behandling. Det är självklart att en persons egen läkare känner till situationen bättre än någon läkare på FK som aldrig träffat personen ifråga. Men, ändå anser FK att dom alltid har rätt.
Sen undrar jag vart alla jobben finns till de som max kanske kan jobba 25%, beroende på dagsform och arbetsuppgifter?

Ponera att jag skulle försöka jobba 25%.
Vem skulle anställa mig? Jag har ju varit sjukskriven i snart 6 år, jag har ingen färdig utbildning och ingen arbetslivserfarenhet.
Vilka arbetsuppgifter klarar jag av? tja, jag har svårt för att arbeta i grupp, jag har telefonfobi, klarar inte av stress och har dessutom koncentrationssvårigheter. Jobba i ett arkiv kanske? men nä, det skall man ha utbildning för.....

Även OM jag skulle lyckas få ett jobb, så skulle jag förmodligen inte kunna behålla det speciellt länge, för jag skulle bli stressad för minsta sak och då blir jag paranoid, mår dåligt och förlorar verklighetsuppfattningen. Då tror jag att väldigt få arbetsgivare skulle acceptera att jag sjukanmäler mig för sömnbrist pga att jag trott mig ha ett spöke i lägenheten.

 

Arbetet med att sätta in nya spisar skulle börjat nu i Augusti, men icke. Det kommer förmodligen inte igång förrän i oktober sägs det  nu. Så det blir inget bakat än på ett tag eftersom gasspisen jag har är så jäkla dålig.

Min fot är fortfarande dum, men börjar nog bli bättre nu känns det som. Skönt det iaf.

Min gardenia blommar väldigt vackert och doftar helt underbart!

Min fot är fortfarande inte riktigt bra och min mobiltelefon mår inte heller så bra efter att jag råkade tappa den här om dagen. Jag trodde att den klarat sig utan men, så verkar dock inte fallet vara....  N ringde nyss och då bestämde sig telefonen för att avsluta samtalet efter några sekunder. När jag försökte ringa upp N så var "Systemet upptaget"....öh???

Det bådar inte gott....  Jag får nog börja se mig om efter en ny mobil tyvärr. Dock har jag ju inte råd med det just nu, så det får vänta, men då har jag iaf gott om tid att hitta nån ersättare för min Motorola W220 Licorice. Hoppas att den håller någorlunda en månad till.

Jag tappade min mobil i golvet!
Jag tror att den överlevde.....men jag är inte helt säker. Kunde ta emot sms, men vet i fanken om smsen jag skickat kommit iväg. Borde kanske prova att ringa med den också?
Nog för att den är 2 år gammal, dvs, GAMMAL för att vara mobiltelefon som numera är slit och slänggrejer, men jag hade inte tänkt byta ut den riktigt än.....även om den för ett tag sedan slutade med att ha åä och ö när jag smsar. Och JA, jag har kollat språkinställningarna, det ska vara svenska men det är det icke....

Nu fick jag svar på ett sms, så det verkar funka iaf.
Peppar peppar....

Min fot är inte som den skall. Den är öm vid fotknölen och jag vet inte varför. Jag har inte trampat snett eller något sådant.
Detta gör att jag inte kan träna eller promenixa, vilket leder till en viss rastlöshet och lite irritation. Det är fint promenadväder idag nämligen. Förvisso tvättar jag, så jag kan ändå inte knata iväg någonstans.
Jag tycker att det är rätt jobbigt när kroppen krånglar, jag är inte van vid det. Jag är mest van vid att det är psyket som krånglar.
Men, förhoppningsvis skärper sig foten snart så att jag kan ta en lång, trevlig promenix.

Det har inte hänt speciellt mycket på sistonne, så jag har inte haft något att skriva om direkt.
Nu har Inre Rum dragit igång efter semestern dock, så det kanske händer lite mer värt att notera i bloggen då.
Vi har ett föredrag inbokat i September, ett nytt nummer att tidningen Inblick ska vi också jobba fram.